Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christofer Tiburtius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i. 3sr. J.
O, store allmachtz Gud, styr hierta, raun ocb tunga,
Regera pennan min! O Jesu, fingren rör,
Din död att skrifva om, du sielf min tanckar for,
At jag ditt svåra kors må vårdigt knnna siunga!
Fallet och Upprättelsen.
Ked dödlig tanga svag ej nånsin kan omtalas,
Når mennskian fallen var, dess alt för stora ve,
Hvad oatsåjligt qvaal bon bad" sig till förse.
All glådie var sin koos, bon kund’ ej mer bugsvalas.
Den dyre guda-bild, som i dess siål var tryckter
Af dyra himlens Gad, had* satan plånat ot.
Dess sial var satans rof; ty gaf och bimlens slat
En evig död till lön; bon kund ej dån bli ryckter.
Ej långsam var den last, de dagar voro korta
At trost af nådig Gad förnöja fick des siål.
Hon för en jordisk printz måst sen bli satans tral.
Si så stod med oss til, når bimlens nåd var borta.
Omöjligt aldels var oss sielfva kanna frålsa,
Odråglig skulden var, ej galt nå silfver, guli.
Had* ock ån jordens kretz med dylikt varit fall.
Förlorad var all tröst, all sållbet, lif ocb bålsa.
Barmhertigheten då begynte til at kiåmpa
Med Gudz råttfårdigbet, nåd måste visa nåd.
Ty blef i himlens slat då giort ett saligt råd,
At Herrans vredes eld en Jesa död skall dåmpa.
Strax löfftet gifvit vart, som gamla bundetz fåder
Med trona togo an tils efter bimlens slat
Framlyste oss den dag, som alt skull råtta ut«
O, en vållsignat dag, den dag min siål bogst glåder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
