Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritik underkastade han aldrig sina dikter. De voro 8tun>
dens ingifvelser och endast beräknade for tillfället. Han
var hufvudsakligast improvisator, ocb hans bästa stycken
äro inpromtuer, som han strött omkring sig och andra
sedan tagit i omvårdnad. Ett af sina bröllopsqvaden
kallar han tfRimdans i fastlagen också dansade rimmen
städ-se omkring honom i alla möjliga takter, så att handen icke
alltid hanu teckna dem så fort som de framträdde. Med
denna lyckliga förmåga stod han för hvad tillfälle som
helst alltid till tjenst, ej blott med beställningar, utan
äf-ven med sin personliga närvaro för att med sina
improvisationer roa familjer och sällskap. För detta ändamål
efterskickades han långa vägar, och knapt hade han
hunnit stiga af hästen eller inom dörren, förr än det ena
rimmade infallet följde på det andra och sedan med
bifall upprepades af de församlade.
Det är naturligt, att det anseende, som modet för
dagen gifver en författare, skall förloras eller minskas, så
snart det lyckliga ögonblicket är förflutet; likväl händer
det ej gerna, att någon kan förvärfva sig sin samtids
beundran utan någon förtjenst, som äfven af efterkommande
kan inses och erkännas. Mot slutet af 1600-talet hade man
kommit till den åsigt, att poesien och sångmön blott skulle
vara en Clas Narr, som vid bröllop och andra högtidliga
tillfällen borde bland de öfriga lekarne inställa 6ig med
sina lyckönskande putslustigheter för att locka gästerna till
glädje; och den, so® kunde utföra detta värf fortast,
sinnrikast och i de mest flytande rim, var säker om allmänt
bifall. Runius sjelf tyckes äfven hafva gjort denna åsigt
till sin egen, ocb efter den bedömd, kan man säga, att han
förstod sin konst bättre än någon af sina medtäflare.
Oak-tadt all den vårdslöshet, med hvilken han framkastade sina
rim på papperet, saknar hau ej ett visst behag, naivitet
och ett gladt lynne. Dessa egenskaper, hvilka äro
oumbärliga för dem, som älska poesien mindre såom konst än
såsom sällskapsnöje. Ipifva väl hufvudsakligast grundlagt
Runii ryktbarhet. Det bör icke heller nekas, att Runius
med ledighet rört sig i hvarjehanda versformer och
deri-genom icke ringa bidragit till modersmålets utbildning,
huru sjelfsvåldigt han än behandlat det, och ej sällan
begagnat ord, som man eljest torde hvarken få höra eller läsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
