- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
79

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tina namns boning i grund. The tala i sitt hier ta: Låter
oss skinna them, the upbränna all Guds hus i landena.

The äro dierfve noed sin onda anslag och talas vid,
huru the snaror låggia vilja och säija: Ho kan see them.

The gå oss efter, at the måge dräpa oss, som en
lutande vägg och en remmad muur.

The äro infalne uthi Juda och flöda och g& öfver,
til thes at the räckia up til halsen och hafva uthsträckt
sina vingar, så at the upfylla titt land, o Imanuel, så vidt
som thet är.

Titt arf är som en spräcklot fogel, om hvilken
fog-larna församla sigh.

Tu giör oss til ett ordspråk ibland hedningarna, och
at folken rista hufvudet öfver oss. To låter oss fly för
våra fiender, at the, som oss bata, skola beröfva oss. Tu
låter opäta oss såsom fåår, ocb förströr oss.

Så at månge af oss gå vilråda ibland hedningarna.
Ta säljer titt folck förgäfves och tager ther intet före. Tu
giör oss til smälek vårom grannom, til spott och håhn
them, som omkring oss äro.

Tins folcks dotter är grufveliga plågot och jämmerliga
slagen. Går man uth på mareken så liggia the ther slagne
med svärd, kommer man in uthi städer så liggia ther tbe
f5rsmächtade af hunger. Hafver tu tå förkastad Juda, eller
bafver tin siäl en vämjelse til Zion. Hvi hafver tu tå så
slagit oss, at oss ingen hela kan. Vij hoppades at thet
skulle frid vara, men bår kommer intet godt: vij
hoppades at vi skulle beläde varda, och si, här är ännu mera
vedermöda.

Är tå ingen salva i Gilead, eller är ther ingen
läkia-re: är tu ingen Gudh i Israel? Mån Herren seer thet intet,
ocb Jacobs Gudb achtar thet intet? Är Herrans band nu
så kort vorden at hon intet förlossa kan, eller är *med
honom ingen kraft til at frälsa, eller äro hans öron
lom-börd vorden; hafver Herren förgätit at vara nådelig, och
tillycht sin barmhertighet för vrede skul? Herre tu bafver
ju talat och sagt: Jag är Herren tin läkiare, titt namn är
oss ju en uthgiuten salva.

Tin ögon är icke mörk eller sömnog: tu seer thet ju,
förty tu skådar vedermödo och jämmer.

Herren märker thet och hörer thet, och thet är en
tanekeskrift för honom. Tu äst en Gudh, som när är, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free