Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För ene sådana själ, som talet och ordena sminkar.
Ty jag tittade nyss genom håliga gallren i fenstret,
Och der skådade jag bland andra en dårligan yngling,
Som på gatone gick tätt ut med et hörne vid husen,
Och vek hastligen om thit bort der qvinnan har hema,
Det var temiiga skumt och natt nu redo var inne,
Och si, qvinnan uti sin sköko-behagliga prydnad
Mötte den hetsiga dräng, illistig i hjcrtat och orden,
Ty, vildsinter och yr, hon trifs ej gerna vid huset,
Men på gatone går samt ofta vid hörnena lurar.
Straxt hon grep honom an samt kyste och togen i famnen
Och förhärdade platt sit lynne och smekliga sade:
Jag nu redan i dag hos mig tack-offret har offrat,
Och mit löfte betalt, alt är tillagat i rumet,
Jag gick derföre ut at söka och möta dit ansigt,
Och si, frid vare dig, jag bar dig hkliga råkat.
Kammaren bar jag prydt med fina och rara tapeter,
Sängena tatt bestänkt med myrrha och bästa canelen.
Kom nu, min älsklige, kom, lät oss hela natten igenom
Vederqueckas i lust och frögdas i kärliga sötma,
Ty min man har i går långt bort på bygdene farit.
Han tog pengar, at han der skulle, besörja sin handel,
Sedan kommer han hem förvisst den dagen han utsatt.
Med sina smikrande ord straxt öfvertaiar hon hånom.
Han gick hastliga med som en oxe åt slagtare-bänken,
Och som dåren, at han må blifva inläster i fjättrar,
Tils han sårades af den dödliga pilen i hjerlat,
Liksom fogelen ock sig bort til snarona skyndar,
Och begriper’et ej, at det skal gälla des ofärd.
Ach, så märker upå mit tal, mine söner, och hörer:
Lät dit hjerta doch ej bedragas af henne til otukt,
Och förvillas upå des dårskaps skadliga vägar,
Ty med tungon har hon mång yngling dödliga sårat,
Och förskräckligit är des dödada giljares antal.
Hennes dårlige väg bär ända til hel f vit is afgrund,
Och des mördare-stig til dödens inrare kammar.
8 Cap.
Vishets ljuflig a röst, des pris, des förmon och ära
Månne rned idkliga rop ej vishet stundliga ropar,
Och sina ljufiiga röst förståndet uphöjer i staden?
Hon vid stråtena står på synbara kullar och högder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
