Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eeloga YL
"V*år song-moja har först fölgt Trinakra-skaldeq i verser,
Blygts har hon ock ej vid at bo bland herdar i skogen.
När jag ärnade mig, at quäda om drottar och Örlog,
Tar mig Apollo i skur och säger: En herde det ägnar
Fårena valla i bet och sjunga enfaldiga quäden.
Nu, som, Vare, do dock har dem, som dina bedriftar
Och dina krigstog svår både önska och kunna beprisa,
Vil jag å pipona klen spela up mina vallare-quäden.
Okrafdt quäde ej vi, fins någor vara begärlig
At dem läsa, så skall både nedriga ljunget å marken
Prisa dig, och vår skog, ej eller lyster Apollo
Annat quäde, än det, der Varus nämnes å bladet.
Börjen, Apollo9 mö*r, Cbromis ocb Mnasylus i grottan
Råkade just en gång Silén insöfdan å marken,
Han då, som altid förr, hade gårdags ruset i pannan,
Kransen å markena låg gent mot, som fallit af hufvu’t,
Stånkan hon hängde der hos, halfnött af bruket i grepen.
De rusa hastliga til ty gubben had’ ofta sig utfäst
Quäda, men hölt ej ord och fängslan med sina kransar.
Til dem nåkade sig ty de voro icke så djerfve
Ægle en Najada-nymph, och när han vaknade, strök hon
Honom å panna och kind med mulbärs saftene röda.
Gubben myste på mund, hvi, sade han, binden i gubben?
Lösen bandena fort, nog af, mine gossar, i kunnat.
Nu skolen I straxt få det låfvade quäde, men henne
Skal något annat ges. Straxt han då började quäda,
Men då skulle du sedt, huru Fauni och djurena dansa,
Stenhårda ekar å berg med lummoga toppana runka,
Aldrig fägnade sig så Pindus utöfver Apollo,
Långt mindre Ismaren och Rhodopen af songaren Orpheus,
Som, då Silenus quad, hela verlden gladde sig almänt.
Han söng derför, hur alt, af oformliga klumpen och ämnet
Hade sit ursprung fått, både frön til jorden och bafven,
Jämväl åt elden med, samt att utaf ämnena dessa
Alt hvad i verldena rund nu fins, voro komna tilhopa.
Jorden hon hårdnade se’n och kastade vattnet ifrån sig,
Och de vesentliga ting då började formliga blifva.
Jorden af häpna betogs, då hon först såg solen å fäster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
