Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid bof i stora glas fornuft och belsa drankes,
Så snart vår törst är släkt, så ba vi druckit nog.
På ens välmågo där mång’ bägare full skänkes
Med sådan hemlig suck, at du af dricken dog.
Den enas ofärd är den andras heders-trappa,
Men den ej något ägt ell’ önskar, kan ej tappa.
Baktalan plär vid bof osknlden sjelfver svärta.
En gyklare käns ej, för konstig larf igen.
Vi vänskap ej i mun och falskhet ha i bjärta,
EU’ äre dygden vred och alla lasters vän.
En fager målad grund där grofsta buden täcker,
I ängar fins vår skrud, vårt smink i klara bäckar.
Hos oss är hvar och en sin herre, förste, konung,
Oss påträngs intet ok, det ej förnuftet lär.
Hvar en är annan lik, förnögd med bröd ocb honung.
Skils någon åt bland oss, blott dygd des skilnad är.
Den moda, svett, förstånd til allmänt bästa vänder,
Af oss framdragen blir ocb vördsamt bärs på bänder.
Men kan väl sann förtjänst, vid hofvet lycka göra?
En slug ocb lycklig bof, där oftast träder fram.
När låter sanning väl i stora herrars öra?
Håls dyrbar redlighet där nästan ej för skam?
Ilparig falskhet, fiärd där kallas goda seder,
Upriktigbeten är vår enda frögd ocb beder.
Sist oss, så väl som dem, det samma ödet möter,
Ty döden i pallats som kyffen tränger in,
Dock skräck och fasa dem i gropen nederstöter,
Vi vänte på vår stund med stilla nogsamt sinn.
Onödigt bleknar den, som fruktar mycket mista,
Med oss vår bästa skatt göms i vår sista kista.
XVIII- 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
