Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvars mun, b vars täcka hy, b vars qvicka ögon blå
Ger mannen den förtjenst, som honom brista må.
Han vet sin lycka bäst på hennes skönhet grunda
Och med bårtvändey syn vid bordet låssar blunda,
Då frun uti en vrå med en förnämer man,
Hin vet på hvad för sätt, ny fullmagt skaffa kan.
Hvad skul jag göra där? Jag kan ej stämpla, ljuga,
Stor-skryta och bedra, min rygg för skälmar baga,
Skrymtaktigt kyssa kärt en mäst förhatlig hand,
Det vil, det gör jag cj, fast jag det göra kan.
Mit fria mod kan ej förtryck och orätt tåla,
Med smink och fagert sken odygdens leda måla,
Hvad ej i hjärtat är, på tungan låta bo,
Jag kallar oxar fä, otäcka suggan so.
Jag bafver aldrig lärt de svek, de orden hala,
Hvarmed oskyldig mö sig låter öfvertala
At som oskurit lamm, med blygsel, fruktan, hopp
Sig låta utaf mig lön-trappan släpa opp.
Skal vid förnäma bord jag söka ställe finna,
När blott med smikreri jag får den nåden vinna
För uselt stycke bröd, det tvång til galla gör,
Med undran svälja ner den dårskap, jag där hör.
Skal jag förnedra mig, at vinna herrens öra
Med cammartjenare förtroligt brorskap göra
Ocb skymfligt, på det frun må mutor taga mot,
Först kyssa uppå knä en fräck hofskökas fot?
Nej, Nejl FÖrr vil jag bårt til mörka öknen vandra,
En bärgklyft söka up at, obekant af andra,
Ur källor läska törst, ta bröd af bark och rot
Ocb döden oförskräkt så tåligt taga mot.
Säll den , som långt från stan en liten boning ärfvat,
Hvarpå ej häftar skuld, den orätt ej förvärfvat,
Där med sin Gud förnögd ocb som en ärlig man
I dyrbar samvets ro sin åker plöja kan,
Den uti bälsam svett och med en tålig möda
Ur markens milda sköt vet samla torftig föda,
Den marken göra fet, som öde låg ocb bar,
Ocb frukten njuta får af det ban plan tat bar,
Den, när välsignelsen plär på dess ägor växa,
Så låter tjena det sig til en uyttig läxa,
At alt hvad Ögat ser, mun smakar, örat hör,
På honom ur sig sjelf til stora skaparn för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
