Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I pannan skrynklor satt, strött snö bland svarta båren.
Ocb I vil nu den skönbet, Gud er gaf,
I förtid sluta i en graf.
Mån tro de döde väl på gåfvor aktning gifva,
Som bland de lefvande med vördnad älskte blifva?
Jag tänkt i jons, i det jag såg uppå,
Hur bimlens milda band, det tusend andra felar,
Sit prål på mun, hy, hals, så ymnogt er meddelar.
Ack, skal en matk så brått slik fägring äta få?
Et sådant tal vår fru ur sömnen väckte,
Och Astrild, som sin tid så väl vet ta i akt,
Drog ur sin koger dubbel skäkte
Och med en dold men omotsträflig makt
Intrykte dem i bägges bjärta.
Soldaten mente först at göra mycket väl,
At taga någon del i sköna enkans smärta,
Men älskog följa plär medömkan uti häl.
Hvem känner ej den magt et gråtand* öga hyser?
Det uti tårar dränkt med dubbel fägring lyser.
Frun börjar taga smak i knektens smikreri,
En vanlig sömne-drick, som plär det hjärtat dofva,
Hvaröfver Astrild vil sit såta välde öfva.
När man åt smikrand tal begynner läna öra,
Vet den, det tjenligt för, sig snart behaglig göra.
Så hände det ock bär.
Frun har sig knapt betänkt, så var hon redan kär.
Hon kunde först til bönen icke neka
At taga mat, at dricka litet vin,
Men kärlek smygde sig med hvarje droppa in.
Kårt, gåssen visste så at krusa, fjäsa, smeka
Och ställa med maner sig täkt och hurtigt an,
At sorgen blef förqväfd, och han et hjärta vann,
Han suckar, hon så med, han krammar hand, hon ler
Han tar et famtag, kyss och kanske något mer,
Halft villigt, halft med tvång, til dess den sälla dräng
Af döda mannens grift fick göra brude-säng.
Men ack, bur plär oss säkerhet insöfva?
I kärleks sötma dränkt, han glömde bårt sin vakt.
Imedlertid tog en sin lägenhet i akt
At kroppen utur galgen röfva.
Han lopp väl dit, så snart han gnyet hörde,
Men foglen fans ej mer i bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
