- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
287

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARNOLPH (skrattar tvånget.)

Förlåt meij dä Horace, jag ler så jag må spricka.

HORACE.

I må väl också lee åt des infälle qvicka,

Ocb bur’ bon, ander sken af sin enfaldigbet,

Så artigt, hvart hon vil, den gubben leda vet.

Jag vil, förtroligt vis, er visa detta brefve,

(tar op ock kysser brefvet.)

Som fölgde sten, si bär . . . gn‘ sinne dej, som skrefve.
Här skal I skönja få, hur* blott natarens drift
Har kunnat yngla fram en sådan kiärleks skrift.

ARNOLPH (för sig sielf.)

Si, b vad det var, at jag det trollet lärde skrifva,

Ho trodde då, at boo skall* täcken stygga blifva?

HORACE (tager hatten af Arnolpb.)
Hör på, tag batten af, bon är den äran värd.

(Horace läser brefvet.)

Min kära Horace!

Jag längtar at skrifva er til, men vet icke buru jag skal
börjat. Mina tanckar ville jag gierna låta er veta; men
jag vet intet hnru jag skal bära mig åt, at låta er veta
dem på ett nog betygande sätt. Ty som jag finner, at
den apfo8tran, man mig gifvit, satt mig i okunnoghet af
alt hvad en flicka bör veta; så frucktar jag, at skrifva
något som ej vore väl, ocb at säija något, som ej voro
anständigt. Min käre Horace, jag kan ej rätt säija er
baru jag är; men i mitt bierta känner jag vissa rörelser,
som jag ej kändt tilförene. Jag längtar efter er ocb känner,
at jag ej gierna kan vara ifrån eder. Det giör mig biertelig
ondt, at jag nu tvingas at giöra bvad jag giör, ocb at
yisa mig emot er annorledes än jag är. Kanske borde
jag intet säijat ocb än mindre skrifvat; men mitt bierta,
som kommer mig til at giörat, tror at det intet är illa
giordt. Man vil väl altid säija mig, at manfolcken intet
äro at lita på, och at man ej bör tro dem; men jag
förmodar ej sådant af eder; jag skalle aldrig vara nögd, om
jag troddet, ocb jag skulle sannerligen dö, om I giordet.

Eder tienarinna
A g n e 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free