Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ewige wäsende, alt bwad jag ser, försäkrar hnig om
din wjshet ocb öfwertygar mig om min okunnoghet och
alla de tings bräckelighet, som äro satte under tidens
wäl-de. Jag är nögd, när tu will, at säja farwäl åt hela vanek’
ligheten, wetandes at din godhet och kärlek hafwer en
oän-delig Ivcksalig del förwarad för dem, som underkasta sig
din wilja och icke göra några näswisa critiquer öfwer din
styrsel, haf då barmhertighet öfwer mig, lät mig altid komma
ihog at jag är et creatur och hjelp mig at jag altid må kunna
hwila i din wilja, som et barn i sin moders famn. Det
är mästerstycket af alla konster, den som tiltager i den
konsten dag ifrån dag, är icke et rof for qwäljande tankar,
ej eller för häftiga begärelser. Han blifwer mer och mer
uphögd öfwer werlden och tiden, han winner öfwer sig
sjelf; den segren är den swåraste som ock den berligaste,
ban finner redan det lycksaliga ti Iståndets försmak, som
skall upfylla och mätta honom i ewigheten.
Under det at desse tankar wälfdes i mitt sinne,
smakade jag en öfwernaturlig ljufligbet, hwilken balp sömnen
at tillycka mina ögonlock.
Så snart solen geck up på horizonten, stack bon mig
med sin wärma, at jag måtte wakna. Fastän jag skulle
baft lust at sofwa ännu litet, reste jag mig dock upp belt
rolig och förnögd. Suckan til himmelen war min första
sysla om morgonen, såsom hon hade warit den sista om
aftonen. Hwart jag kastade ögonen fant jag tusende
nöjen; himmel och luft, jord och watten, berg och skogar,
alt war wackert i sin ordning. Hwart jag lånte öronen,
hörde jag det som dem mättade. Suonanwädrens ljufwa blåst,
foglarnes song, herdarnas pipor stämde öfwerens och
gjorde en präktig musique, at alla bergen gofwo deraf genljud.
Jag klef berget uppföre et godt stycke? der träffade jag en
källa, brede wid hwilken war en stor ingång i berget.
Källans watten war klart som en kristall och dess smak
ganska ljufiig, men dess werkan förbryllade mig bufwudet,
at jag ej wiste hwar jag war en lång stund. Jag tänckte,
och jag bedrog mig icke deri, at et förgiftigt djur skulle
hafwa besmittat bånne. Min nyfikenhet lät mig gå in i
berget, där woro många gånger, afgånger ocb kringgånger,
många rum ocb boningar, som meddelte sig hwar med annan,
alla präktige och lysande af silfwer och ädla stenar,
som-lige mer, sorulige mindre; ju längre jag där ingick, ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
