Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roer rikedomar faot jag. Jag undrade bwero war egare
til alt detta, jag blef det warse, roen med största
förskräckelse; i et ögnablick blef jag omgifwen roed eu bop af
sköna qwi c nogestalter, beklådde i kläder af guld ocb sil
f-wer, de förblindade min ögon, de satte mig i den djupaste
förundran, jag föll på jorden af bjertans förskräckelse, de
dansade omkring mig, lika soro glädjandes sig öfwer et
eländigt rof, jag borde hwarken song eller tal, jag tordes
icke öpna min roun, jag trodde det wara ote roed mig, men
uår sorgen war soro störst, wexte min glädie deraf, ty de
forswunno, så snart som de kommo, Jag wet ej hwad
jag skall tänka oro dem, är det lofligit at gissa, synes det
sannolikast, at de giruge själar, bwilka, så länge de åro
förente roed sina kroppar, aldrig kunna mättas af
rikedomar. Sedan de blifwit skiide ifrån dem, vistas de på
sådana orter, bwilka äga det, som kan komma ofwereus med
deras omäteliga begår ocb hwarpå det bar sträkt sig i
yttersta måtto, lika mycket. Möjligheter äro inga
oomstöte-liga sanningar, man kan neka dem, man kan bejaka dem,
bwar ocb en balwer sin frihet at drifwa dera så långt han
kan. Jag kan aldrig säja, buru jag fägnade mig deröfwer
at jag undslap spökelserne ocb bade fribet at gå der ut
bwarest jag geck in, jag hade ej tid at åskåda de
blänkande 8könheterne, som upfylte bwalf ocb sidor, jag wille
ej eller, ty de glänsa til ingen annan ända än at
förblinda ögonen på de dödlige och at skyla sin egen
bräcklig-bet under sin egen glans. Så snart jag satte foten utom
denna boningen, mötte mig en förgiftat luft, jag wiste ej
bwarifråo, jag förfogade mig till den sköna källan, ju
närmare jag nalkades bänne, ju starkare blef stanken, jag
fann bänne uprörd ocb grumlig, jag wände ögonen på alla
sidor, jag wille weta orsaken, fant den ock med
förskräckelse. En draka af en omåttelig storlek låg uti et hål, deo
bade rört up bänne, han hade förgiftat både bänne ocb
luft, ban war herre til hela berget och hela den herligbet,
som jag sett. Uti den wrå, bwarest han låg, förwarade
ban en stor skatt, jag såg både ereaturet och skatten, jag
flydde af förskräckelse. Jag tänkte wid mig sjelf: Arme
girige, I åren intet bättre ån oskälige drakar, jag lemuar
bwar ocb en förnuftig människa at döma derom. Jag
lemnar ock buruwida det är sant ocb möjligt at jag såg
de sköna bergs ocb skogs råd. Kanske mina ögon woro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
