Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antingen förwände eller tilsiutne eller för mycket öpnade;
det är åtminstone sannolikast. Det är skada, at inga
glasögon kunna gifwas, bwarmed man kunde åskåda andarne.
Det är icke längesedan at man påfant microscopier, igenom
hwilka många pbænomener äro nu uptäckte,som woro
til-forene aldeles obekante och otrolige, såsom matkar, store
nog, i mjölk, ost, ättika, at förtiga lifaktigheter i
allehanda slags säd. Om jag skulle företaga mig, at bärom
öfwer-tyga en bonde, gjorde jag det utan twifwel fåfängt, jag
förlorade all min möda, han skulle förr gifwa sig alla
orena andar, fastän han icke eller dem sett, än ban skulle
samtycka min giltuga sats; men förestälte jag bonom
sanningen, genom et microscope, måste han antingen gifwa
mig bifall eller säja, at jag wore en häxare, som sökte
göra honom galen genom en magisk konst, då, at få bonom
utur en så grof willfarelse, måtte jag wisa bonom, at det
icke kunde wara någon trollkonst i en naturlig och ren
glasbit, ej eller i hans öga, så wida det war wäl
disponerat til alla sina delar. Hwarföre är det icke möjeligit, at
det är åtskillige creatur i skogar, berg och sjöar, som aro
osynlige för wåra ögon; bwad mig angår, tyckes mig at
intet minsta ram lärer wara tomt i hela den skapade
naturen, ifrån jorden til den bögsta himmelen är alt fullt. Alla,
hwar ocb en af sitt slag och innom sin sphere, förkunna
skaparens ära, fastän wi icke kunna se dem. Sannerligen
det öfwergår icke allenast wår syn, utan ock all wår tro
ocb inbillning. Men at icke förarga någon, går jag at
fullfölja min resa i den öken, bwarest jag war insänkter.
Medan solen war högst på horizonten och det war hetast på
dagen, bölt jag mig uti en mörk skog, bwarest de
skug-gerika träden gofwo mig en ljufiig swalka, ej allenast för
kroppen, som wäl behöfde den, utan och för sinnerne,
som gingo utur sin förskräckelse uti en fridsam bwila. Men
tro ej, at jag befant mig der allena.
Allena människa war jag där, så mycket jag wet,
men fyrfotade djur, store och små af allehanda slag och
af et oåndeligt antal lågo der öfwer alt hwar om annan.
Oxen war ej rädder för björnen, ej eller fåret för wargen
och räfwen lemnade haran i frid, fastän han eljest hafwer
en stor lusta til hans skinn; en underlig werkan af solenes
heta, som gjorde dem alla wanmägtige, bölt deras
naturliga böjelse fången ocb gjorde at de längtade efter hwila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
