Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gladdes at de bade ondfåt den. I det jag
öfwerwä-gade detta fridsamma ti Istandet, in tog mig denna tankan:
Människorne äro eländigare än de nfornuftige, de böra söka
sitt yttersta ändamål i frid, men de förkasta den, de
slitas sins emellan, de hata ocb förfölja bwar annan på alla
uptänkeliga sätt och det synes, soro woro ingen ting
mäg-tig at hämma deras wåldsamma begärelsers lopp. Skall
ej den ewiga kärleken wisa så stor kraft ocb werkan en
gång öfwer människorna, som solen visar öfver de willa
djur? Skall han ej bringa dem i et hus under en herdes staf?
Det stora sällskapet, af hwilket jag war omgifwen,
skingrades alt efter som hetan förminskades, och solen hastade til
sin nedergång. Alla gingo bort, utan twifwel at söka sig
föda och at återsöka sina kulor och sina ungar; de lemnade
mig allena. Men som mörkret wexte mer och mer,
behagade det mig icke at wistas der längre. Det är underligit, at
människan bar en naturlig böjelse ocb längtan til ljuset ocb
dock likwäl är en oräknelig hop, som älskar mörkret ocb
tycker wäl om at wara i en grof okunnogbet. Jag finner
ingen annan orsak, som håller dem deri fåugne, än det
falska interesset, bwilket de kunna skilja ifrån det sanfärdiga.
Et godt stycke af denna skog sträckte sig ut i bafwet
och gjorde der en liten halfö. Jag geck genom skogeu
alt til stranden, jag spasserade der och åskådade hafwet
på alla sidor, i hopp at uptäcka något fartyg, på hwilket
jag skulle kuuna stiga om bord at blifwa öfwerförder på
någon annan ort, men jag kunde ej blifwa något warse,
ty hafwets lugn war nu så stort, at jag icke såg en enda
droppa watten röra sig. Hela hafwets öfwerdel war som
en spegel, hwari den klara himmelen med sina lysande
8tjernor åskådade sin skönhet. Det war för mig et
skå-dowerk, i högsta måttan angenämt. En själ, bwars
begärelser äro underkufwade och lagde under förståndets
styrsel, eger et lika lugn, smakar en owärderlig frid och
sjelfwer Gud åskådar hanne med et otroligt bebag. Det
feltes icke stort, at jag icke ropade, si där, bafwet är en
skönhet utan fläck. Men i samma wefwa begynte
himmelen swartna, wädren röto såsom sammanswurne och
wå-gorna stego mer och mer, drifne af wädrens största
wåld-sambet. Hela skönheten förswan, jag wiste ej om jag
borde tro, at bon hade warit. Nu fick jag se et skepp, wäl
bygt, wäl beprydt, och upfylt utan twifwel med rikedomar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
