Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
werlden. Det är det, som har förbundit poeterna at
afmåla kärleken för oss som et blindt barn i et barn, som
tager glasbitar för diamanter och som icke ser dess
styggelser och fel, som det älskar. Men en själ, som
betraktar Gud med et aktsamt sinne, hon kan ej lida något
bedrägeri, hon uptäcker oändeliga skönheter.
Otwifwelakteligen år ljuset den sinliga werldenes
förnämsta skönhet, det förutan är ingen ting skönt och det
belt allena kan ej wända igen at wara skönt. DerfÖre
har solen, som är ursprunget til detta ljuset, allmäut
blif-wit tilbeden af alla hedningar såsom den största guden.
Gud är werkeligen och sanfärdeligen sol och ljus.
Och solen och alla lvsande kroppar äro ej annat äu Guds
bilder. Skaparen hafwer uprättat sig twänne stora
liknelser i werlden, den ena för den förståndiga werlden och
den andra för den sinliga werlden. Gud är et ljus, som
känner och som tänker. Han har satt sin bild af ljus i
solen och han har satt sin tanke-bild uti de ängelska andar
och i de mänskliga själar.
Den högsta skönhet ibland de utsträkta warelscr, är
ljuset och ibland de andeliga warelser är tankan den
förnämsta skönheten. All warelse, som lyser af sitt ljus,
wänder icke igen at wara förunderlig skön, änskönt den
icke har någon tanka, och all warelse, som tänker, är
förunderlig, fastän den Icke har något sinligit ljus. Huru
mycket skön, förträffelig och förunderlig måtte då detta
högst fullkomliga wåsendet wara, som förenar tilsamman
desse twänne skönheter, ljuset och tankan. Drif, sade han,
edra förstånds werkningar på gudomen så långt som de
kunna gå, och I skolen ej finna någon ting rättmätigare,
än at fatta denna Guds oändeliga warelse. såsom
närwa-rande och bistående i alt det, som kallas rum, ort och
utsträckning och såsom et wåsende, hwilket werkeligen år
ljust så wäl som tänkande. Det är ursprunget til att det
ljus. som är i werlden och grunden til alla de
förmögenheter, som tänka, det är äfwen så stor orimlighet at säja,
at Gud icke är en sol och et ljus utan allenast
oegenteli-gen, som at säja, at han är icke et tänknude wåsende,
utan allenast liknelse wis.
Människors och andra ereaturs skönhet består uti
delarnas lyckliga och wackra öfwerens stämmelse i det, som
man kallar symmetrie, det är des streks wäl afmätte och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
