Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wäl tilsamroans förente rättmätiga sammansättning. Guds
skonhet är, så at tala, äfwenså sammansatter af stora
delar och af sköna afmätningar, nämligen hans wishet, hans
majestet, hans magt, hans lif, hans oorabv teliga
waraktig-bet, bans helighet och alla andra gudomliga dygder,
bwil-ka wi fatta såsom hans egenskaper, och wåra idéer, som
äro ganska korta, icke hinna omfamna. Majesteteiighet är
så wesenlelig för det, som bör kallas skönt, at icke något
creatur kan hafwa skönhet utan så länge som det är
ma-jesteteligit. Man kan icke noga beskrifwa hwad
majesteteiighet är, man wet allenast at det är, jag wet ej hwad
för et som intrycker wördnad, i det det gifwer kärlek.
Det är en glans som födes af mine, af wäsende, af
ögonen, hwarifrån understundom utgår en glans, bwilken man
icke skalle kunna lida, utan at blifwa rörd deraf. Det
gudomliga majestetet är originalet til alla skapade
majeste-teligheter. Enwålds myndigheten utsprider sitt majestet i
en utwärtes åtbörd. Hurudan måtte då hans majestet wara
som eger en enwålds magt öfwer alt det som creatur heter
i werlden. Magten och myndigheten följer då majestetet
och är dermed ouplösligen förbundet.
Ingen ting är skonare ej eller större än et wäsende,
hwilket, utan at röra sig sjelft, intrycker rörelse i alla
andar och i alla matariens delar; et wäsende, som låter
de döfwaste creatur och som äro aldeles utan öron, höra
sina befallningar. Et wäsende, som har rnagt öfwer
sjelf-wa intet. Ja et wäsende, som gör all ting endast emedan
det wil at de må wara och gör dem, i det han wil dem.
Uti skapelsens werk, uti uppehållelsens och uti werldenes
styrsel, måtte man begripa, at ingen ting utgår af Gud,
at alt sker genom bans wiljas gerning och en enda
gerning, bwars fruktbarhet är obegripelig, emedan den
framskaffar en oändelighet af åtskilliga werkningar. Om en
prins eller konung, som sitter på sin throne, låto röra alla
machiner ocb alla wiljor i et stort rike, utan at röra sig,
utan at tala, utan at befalla, utan betjenter, utan fjädrar,
wi skulle trot han wore en Gud och et i högsta måttan
fullkomligit wäsende. Wi hade ock skäl dertil.
Wisbeteu bör nödwändigt wara förknippad med
maje-stetätet ocb magten.
Et så mägtigt wäsende, som det är, om hwilket wi
tala. Om det ej hade wishet, wore det det förskräckeli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
