- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 22. Samuel Petri Brask, Magnus Stenbock, Jacob Fabricius /
378

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna utlåtelsen: Uppehållelsen ar en stadigwarande
skapelse. Det är ändå sant, det följer icke deraf, som de
säja, at wi förbyta alla ögonblick warelse och at wår själt
sora wj hafwom i dag, är icke den samma, som wi hade
i går. Utlåtelsen wil ej säja annat än det, at den
magten som drager oss otur el intet, är densamma som
förhindrar oss at falla dit igen. En stark hand, som
uppehåller en lefwande människa öfwer en afgrund och som
förhindrar hänne at falla deri, gifwer hänne icke alla
ögonblick et nytt lif. Hon utöfwar dock samma kraft, som hon
skulle hafwa utöfwat, i det hon drog denna människan utur
afgrundens djup. Det behöfs ej mindre kraft at hindra
creaturet at blifwa til intet, än det beböfdes at draga det
utur intet. Således kommer alt detta, som kallas rörelse,
känsla, nöje, glädje, smak, alt detta kommer af Gud,
Jag tilstår då upriktigt, sade han, at jag utan undantag
bar at tacka det ewiga majestetet för alt, som i alla
ögonblick, i det han förwarar min warelse, låter mig smaka
nya gåfwor, eller en ny fortsättning af samma gåfwor. De
canaler genom bwilka han låter inflytningarna gå, som
förorsaka mig rörelse ocb nöjet som deraf flyter, äro så
flna ocb obundna at mitt grofwa öga kau icke se dem.
Det är nog för mig at jag känner ocb erkänner dem.

Wid detta föll jag honom i talet, bedjandes, at han
wille uplösa för mig de swårigbeter, som man finner wid
Guds oroätelighet och allestädes närwarelse. Jag sade
honom, at jag har talt härom med många, men icke
funnit annat än en samling af orediga tankar. Den ene har
sagt mig, at Gud är cn punct, som icke kan delas, men
en punct, som har den serskilte egenskapen, at intaga alla
rum i hela werlden. En annan, al Gud är alla warelsers
rum och den omäteliga widd hwari hans allmagt satt dem.
den ena, at hans wäsende är wäl inneslutit i himmelen,
men ändå är det opfylleligen ibland alt det som är til.
Fastän jag icke wågat göra slitning häri, törs jag dock
påstå, at de, som tala sålunda om Gud, hafwa icke eu
gång begrep om del som de säja. I hafwen rått, swarade
mig den gamle, ty många hafwa i bruk, at betjena sig
af-de tjockaste mörker, til at dermed låta se ljuset, men
fåfängt. Det är, som det altid har warit, mörkrets naturliga
egenskap at förmörka. Om wi wilja hafwa något ljus om
Gud8 omätelighet, måtte wi afskaflfa mörkret, jag menar de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/22/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free