Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vente Celftdon ut b au åter v endo efter de eftermiddags stunder,
på det han sin högtönskade ven måtte få uth med sig, som
för aftaait vaar. Ken då måltijdztdden förbij vaar, beteknade
Rosette, att hoon intet kunde loffva, att Nympherne iinge föllia
uth mz, aldenstundh Selenista hölt dem till något annat. Ken
den orolige kiirleken kunde intet låta vara Celadon stilla,
uthan dreef honom i närmesta lunden, dijt han gick mz
Podalirio och beklagade hemligen alla Frnstnnycker[?]. Och som
han i skogen tappade] Podalirium uhr sichtet, vender han
sigh om och gåår tillbaka åth gården, der han då aff
Rosette förnam, att Stratonice hade mz sin syster och Melice
gått uth och lett honom. Hielper, i högsta! huru vart
heer-den fatt! af glädje öfverfull, sprang han i trägården och
kuxade allestädes kring, men fant dem intet. Å lychtone
fick han veta af trägårsmästaren, huru som de vore
uth-gångne igenom trägården, då de icke funno herden der, åth
nästa lunden; Dijt och Celadon sprang : och då han knapt
vaar kommen uhr trägården, mötte de himmelske systrar
honom. O, huru hvässte den ädle Stratonice sina
kärleeks-pijlar och mz sin ögon sargade tillijka och helade den
be-dröffvade heerden så nu, som aldrig tillförene! Ocli som
hoon tillförene vaar villiandes gå igenom trägården, då hon
heerden intet fan, hemåth, så vart hoon nu annars till
sinnes och vände recta åth een bögh backe mitt öffver een
åå, eom der förbij flyter. Dem efterfölgde Podalirius, hvilken
Stratonice ofta strengt påsågh och hviskade något åth Melice,
sin tärna, men som Celadon denne gången vaar iör fruchtan
misstanckfull, tydde han det på sig uth, lijka som hoon åter
skulle förtryta det, att han ledde Sophonisbe vidh handen:
då slepte han henne åter allena och selte [?] sig hoos
Podali-ririum och talte vidh honom, men hoon vende liqväl intet
igen att hviska vedh Melice, hvaraf då Celadon förnam, att
dett måtte haffva varit något annat. De ginge på bemälte
backe, der några otaliga nampn vore påakrefne, och der måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
