Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celadon uthgriiflVa Stratonicea. Sophonisbes och sltt nampn.
Här giorde Celadon sig rayckit beskäftig, nar som hoon hade
mullat sina kläder, och skuddado dem fliteligen och l&ddes vara
myckit bekymrat för hennes skull. Sedan spatzerade de åter
et stycke vägs till nästa lundar ·, dädan om aftonen åter
hem, då Celadon på hemvägen, iempte Stratonice gåendes, sång
een älskedicht: Een lijten fogel, som mz stympta vingar etc.
2 Dagar derefter (8 Sept.) om morgonen bittida och
sedan mäst alla morgnar vaar Celadon uthi trägården, deråth
hennes fönster vette sig, och undertijden sång een vers
eller annan af det, som kom öffver eens mz hans kärleek;
och då hoon satt i fönstret, gick han för sigh eielf mz een
machtlöss hand under sin bedröffvade kind, suckandes.
Sedan nu ofret och måltijden vaar till ända, huru gick den
arme herden mellan hop och fruchtan, mellan glädie och
ängslan och vente, att de måtte gå uth! Och det vaar icke
långt till, sij, då kommo de båda högtönskte Nympher mz
Rosette och Melice. Och som Celadon, som gick vidh
Stratonice och ledde Sophonisbe vedh handen, alt för sig vägen
bortåth gick, rende åter een orm öffver vägen, som stelte
sigh ganska ond och förgifftig; denne ihälslogh heerden medh
deras största nöye. Sedan besågo de hambrarna,
gångandes derifrån till een bondeby, dijt de voro budna. O
himmel, hvadh frögd hade Celadon här, som emillan dessa två
förnembliga och allerskönste Nympher gick! Der han doch
aldrig tordes för begära sådan ähra engång i sitt sista [?].
då de nu komme till byn, fattade den ädla Stratonice
honom moot sin förriga vana i handen och krammade
honom, då hoon skulle öffverstiga; och då de sute till bordz,
huru skiuto de båda ögonen emoot h var ann an och gåffvo
hvarannan uppenbarliga kärleeks tekn! Doch så, att de
när-sittiande tärnor det intet merckte. Sedan de dädan ginge,
vende de om medh otaliga krokar i den lustiga skogen af
och till, intill des de kommo till förbemälte lunden, der de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
