Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ψ
ά
ΓΙΛ
åte
åte
iii
ett
8-
#
ren
eek;
eet
Se-
åei
oå
ide
>01
!tr»·
jgei
0
3edh
«*»*
bin*
M
doik
.[?]■
bo-
bo-
Φ-
iffeo
nk"
is^·
·<
rå*
sulto nedlt under en grön biork och hade allahanda taal
af och till. Här sågh Celadon Stratonicee inbundna sinne:
ty när Sophoniebe badh Celadon, han ville seja några
Historier, och ehurn väl Stratonice, som han sedan merckte,
derfligh gärna hörde dem, stötte hoon liqväl pä henne, lijka
som hon bådhe den andra tija. Men när de andre hårdare
p&stogo, förtalde dem Celadon een historia, hvarföre man
först och fremet i ett hans mäste sökia inngfrners gunst, om
een Rijk mans son, som reeste i andra länder, huru han
bleef förarn orerat till een Jungfru, nembde och, hvadh
miner han brukte, och uthtryckeligen gaf tillkenna så
för-teckt, huru han först hade beverkt mz Stratonice. Sedan
ginge de hem. Om aftonen ville Celadon försökia om
Stratonice sinne vjjdare och frågade, hvij hoon dagen för
hade så ofta sedt sig tillbaka på herden och Podalirium
hviskandes; om icke det derföre vaar, att hoon tychte, det
vaar förmyckit, att heerden ledde hennes syster Sophoniebe,
och hvij hon badh sin syster samma dagen tija. O högste!
sade Melice, Iagh veet icke, huru det kommer till, att i,
Celadon, troo min Jungfru Stratonice altijdh så illa. Jagh
måste sanningen bekenna, att iagh förundrar mig sielf
deröfif-ver, huru hoon, som så haar averserat alla manfolk och
deras omgänge, så högt älskar er, att, när hoon ville
förlusta sig anten i trägården eller skogen, talar hoon altijdh
om Celadon och vill, att i eller och een af tämorne, och
ingen annan, må föllia henne; legger bort sådana tanckar
och troor fritt, att hoon er högeligen elskar. Theraf kan
hvar och een döma, huru gladh heerden däröffver bleef, huru
stoor nögd han fick emoot sin forna förtviflan och
bedröff-velse. Och mädan det vaar den tijden, att man insyltade
fruch-ter, men begge Nympheme altijdh och hade sin tijdhfördrijf
deraf, att de hulpe medh till, Då försinkade sigh heerden
icke heller, som hade giort sig så bekant i frutimbret, uthan
vaar altijdh hoos dem, förlustandes dem mz allahanda tiän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
