Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga Historier, som giorde något till hans Kram [V]. Dagen
derefter (9 Sept.) måste heerden mäst vara hoos Chione och
settia af henne; och mädan han meer tenckte på Stratonice
än Chione, giorde han icke heller henne aldeles lijk,
låff-vade vist villia göra bettre dagen der efter, åter va» han
om aftonen hoos Nympliema som för, att han altijdh närade
kärleken. Andra dagen (10 Septemb.), som vaar een helgedagh,
vaar Celadon biltigt oppe och så lenge nnder fönstret i
trägården, intil des han merckte henne vara upstånden; då
skööt han några kärleeke miner, både mz affecter och ögon,
in till att man begynte offret, Då han sig instellte i tijdh,
att han kunde taga sin vanliga rum, som mitt emoot henne
vaar, in. Aldrig haar hoon, sedan han begynte kenna henne,
mz kärligare ögon skutit, än då, så att någre af
Huusfol-ket begynte giffva acht der uppå. Sedan ofret vaar
öffver-ståndet, gick Celadon och spatzerade medh Alitophili
Broder ........och suckade hela vägen, kyste och å lychtone,
när de kome till een vägliskel, den vägen, som gick åth högre
sijdan, den vaar den de för 2 dagar sedan gått hade, hvar
öffver den andra sig högeligen förundrade; doch ville
heerden ännu intet giffva tillkenna, hvadh honom felades.
Sedan måltijden vaar öffverstått, sågh han, att Nympherne ginge
i trägården, han försumade sig icke lenge, uthan gick strax
efter; men Stratonice i andras närvara stelte sig temlig
tväär, och ville då han vidare fresta henne, gick på een ort
och sågh till, om hoon skulle maka sig dijt åth; men hoon
låddes intet bekomma sig, uthan gick alt bort åth och å
lychtone uhr trägården; doch sågh hoon sig een gång om.
Så sluga ähro de, att, när de een betee högsta gunst, rycka
så småningen den tillbaka och köra een lijtet i tviflan och
bedröffvelse, att, när de åter förnya den, göra sig deste
kärare. Heerden, när han sågh, att hoon uthgick, töffvade han
icke heller länge, gåår öffver alla måttan sorgfull uth och
kunde intet trösta sig; venter än mz een liten förhoppning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
