Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är Cupido een gud, som hedna folket meena,
Huru vil man slijke feel medh een gudh föreena,
Som är reen til sin natur och aldrig annat gör,
Än det godt är medh foog och rätt göras kan och bör.
Förnufftet geer det med, een gudh kan aldrig feela,
Eller något ondt och argt bland dhem godom deela.
Dy måste skee aff oförstånd och ey vara rätt,
At man om kärleeken talar och dömmer så slätt.
Jagh vil honom försvara och frälsan från fortaal,
At een gud bland menniskior må blifva uthan q vaal.
L’amour syns stundom villia, thet Raison nekar til,
Kåda och strijda emoot, thet iagh gärna hafva vill;
Och mast har iag förtyckt, at ett ord i kärleek talt
Har gullit mehr än tijo mina nästan i alt.
När iag råhr son och dotter then til maka taga,
Som fahr och mohr råda til och the bäst behaga;
Tå synes med oskääl offta Amor komma fram,
Som til andra tanckar förleder mång svänn och dam.
Men om man rätt betänker, hvem veet om fahr och moor
Ha eielfva haft Ia Raison i råd, som folket troor.
För egen lust och fördeel eller för slächtens heer
Barn tvingas til giffte, jag offta hörer och seer,
Fast kiärleken sielff är dhet masta, som achtas bör,
Och han, som först och främst ächta folck lyckliga giör.
Dhen kan fahr och moor aldrig giuta i hiertat inn,
Om son och dotter sielffmant ey gifva villian sin.
Offta kärleken skickar, at älska måst* i hoop,
En gammal man, en gubbe, en flaan och unger gloop.
Then ene har mehr förstånd, then andra har mehr heeta,
Och lijkväl the begge effter en flicka leeta.
La Raison säger: gubbe, sitt hemma, tag i acht
Tin ålders plicht och ähra, sky ungdoms flaas och pracht;
Lamour predikar annat och giuter lusta inn
Til leek och smeek, och låckar gubbens hierta och sinn
Til nytt mode, fåfängt taal, och sväna — tijdfördriff;
Lijkväl medh sådan låter får gubben ett nytt lijff.
När man nu rätt hetänker, at ey så illa ståår
Itt ungt miölckhvit ansichte oc gubbens hvijtgrå håår.
Och at man håller före, barnen blijfva klooka,
När een gubbe och een ung möö tilsamman kooka.
Ty kan jag ey förtänkia 1’Amour i detta fall,
Som värmer opp en steelnad och krumpin gubbe kall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
