Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lenge han ey älskar, så har han gubba-nampn,
Strax ungersvän han heter, när han får möön i fampn.
Stundom är gammal siorta så god som een ny särk;
Hvem vil kärleken vägra at göra kärlekz värk? I
Thet är orätt, doch händer offta, en älskar två:
Om kärleek hade Raison, så giord* han aldrigh så.
Det evnes något vara, men vill man dömma rätt,
Så är kärlekens feehl här uthi ringa och slätt,
At en aff många älskas, och en blijr mångom huld,
Är kärleken väl somt, men somt är jag sielf skuld.
Jagh geer med, at älskas skal den, som är älskansvärd;
Nu är mång möö så täck, medh så stor skönheet beskärd,
At alla måtte ähra och hålla henne kär,
Fast hon Ijjkväl intet mehr än en mans hofva är.
Om fleere än skönt älska, så nyttiar een alleen,
Såledz blijr Raison tilfredz, och kärleken blijr reen.
L’amonr gör offta Raison, thet Raison aldrig var,
Missbrukar hennes nampn, med lutter flättia far;
När han sådanne personer vil sammanfoga,
Som äro intet lijka låga, lijka höga,
Af stånd, förmånn och värde, och andre gåfvor fleer,
Som kärleken intet altijdh så noga anseer.
Sådant syns vara orätt, jag har sielfF förr dömbt så,
Men nu kan jag med skääl och foog enn annan väg gå.
I lijff och död förbinda sig, är ett mustigt ord,
Och sällan seer man, at ett så starkt förbund blijr gordt
Med lycka och nöye, om kärleek ey gör sitt till
Och lagar, at een så gärna som dhen andra vill.
Är då i två kroppar een siäl, een lust, een villia,
Ähra och dygd der hoos, hvarfor4 skal man dem skillia?
Om icke Stats-Raison en nödig skildnad stiffter
I myckit höge och högtangelegne giffter,
Då händer offta, at jag sielff får stå tilbaka
Och måste mit rätta nampn byta och försaka.
Ty veet iag nu förvisso och ved min ähra svär,
At Astrild i detta iall aldels oskyldig är.
Man säger och, at kärleek ens frijheet förtager,
Menniskians kropp och alla krafter försvager,
öker gallan och förorsakar melancolie,
Opvåcker i mångt hierta, sorg, oroo, qvaai och skrij.
Therför kan ey vara, at then samma Raison har,
Som alt så galet gör och med folck sa illa far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
