- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 4. P. Lagerlöf, E. Lindschöld, Edmund, Nils och Carl Gripenhjelm, J. G. Werwing och J. T. Geisler /
275

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gripenhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att dhe, som effter oss i verlden födde blij.

Må det, som nu är skedt, medh stoor förundran sij.
Så länge verlden står, så länge sohlen skijner,

Så länge vädret blås, så länge elden brinner,

Så länge dagen lius och natten mörker baar,

Så länge jorden trän och marken örter drar,

Ja alt så länge siöen och hafvet fiskar gifver,

Så länge himlen bögh och iorden nedrig blifver,

Så skall föruthan sluth fast tusend tusendfallt,
Aurorae vackra nampn blij dyrckat öfver allt.

Till dhe ofornogde vid det Amazoniske skådespeelet.

Om någon finnas kan bland detta vackra föllie,

Som skyr för afvundsmän och vill sig undandöllie
Och vill eij vara medh, för det att utan skiäl
Så mången finnas töhr, som lastar detta speel:

Så hör nu mina ordh, ehvem du hellst kan vara,

Som af så fåfängt skiähl vill sky och bära fara,

Här är Aurora sielf, som digh nu förer ann,

Hvars roos éij afvundsman non’ tijdb förminska kan.
Som morgonrådan klar alt mörker undandrifver
Och nattens svarta folck straxt öfvermächtig blifver,

Så snart hon låter upp sitt purpurfärga huus
Och bådar öfver alt den vackra dagens lius:

Altså Aurora vår, der hennes skiönheet lyser,

Dher tår eij afvundh sigh uthur sitt mörker vijsa.

Een så fullkommen bildh, som J see för ehr gå,
Har Momus stelfver eij non’ tingh att seija på.

Een ugla, nattens vän, kan aldrig sohlen lijdha,

For solens strålars skien kan hon eij framme bijda,

Så vijker afvund och fast långt från denne tropp
Och gitter icke see Auroras ädla kropp.

Så gå nu alla fram, som finnas vara värdhe,

I detta skådespehl att komma medh i färdhe,

Gå fram och leken medh, hvem der till ordres får,
Och fruchta ingen tingh, Aurora för ehr går.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/4/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free