Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Rudenschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordras och behöfvas, förmodeligen emedan man tror det
behaga örat. I tyska språket har i sednare tider bllfvit
infördt och sedermera i vårt, hvad jag håller för en orim*
melighet, att ett activum brukas, där meningen fordrar ett
passivum, till exempel: ätande varor, då varan är den som
äter, men ej ätes. Likaledes har man sett i kongl. maj:ts
namn sägas: vårt hysande tänkesätt, i stället för, det
tänkesätt vi hyse, eller ock, vårt tänkesätt, allena; men en
dubbel orimmeligbet tyckes vara att säga: en tUlgorande
författning, en tiU anställande ransakning. Dessa ordasätt
förekomma nu dageligen, och synas hafva blifvit en
artighet, så att jag ock bör föreställa mig, det denua min
anmärkning torde af många finnas sällsam. Ifrån samma
källa är ocb kommet, att emot svenska språkets art
neutra i indefinito ändras i plurali, såsom: vackra blader,
„ för vackra blad; äfvenledes stora forråder; ja, man ser
profver, behofver, brefver, och med tiden torde man äfven
få se många Unger, Stundom göres adverbium till
adjecti-vum, såsom, en framdeles befordran; med samma rätt skulle
kunna sägas: en straxt befordran. Ofta brukas ord i en
omvänd mening, såsom röja mycken qvickbet, mycken
lärdom: röja kan efter ordets naturliga bemärkelse ej sägas,
utan om det man gärna ville dölja: man röjer ett ondt
uppsåt, men man ådagalägger ett godt. Likaledes ådraga
sig heder eller beröm, hvilket ord ej kan brukas, utan då
frågan är om något obebageligt; man ådrager sig ansvar,
men man förtienar eller förvärfvar heder eller beröm.
Præpositio blir efter sjelfva ordets bemärkelse i alla
språk, så vida mig är bekant, satt framför substantivam,
ocb jämväl hos oss, då man vill skrifva med någon
anständighet; likväl ser man den ofta sättas efteråt, såsom:
det upsåt, som han beskylles för; den släkt, som han
härstammar af; hvilket i dagligt umgänge allena kan hafva
rum. Ofta tvingas verba till conjugationer, dem de intet
tåla, såsom måga och måsta af må och måste. Ibland
nyheter må och anföras, ett tillägg för en tilläggning; bebrefva;
för skrifteligen bevisa, bredare, för utförligare, en skeende
förändring, för en tillkommande. Likaledes: jag har haft
äran undfå edert bref, där den och att, jag vet ej
hvar-före, utelemnas. Många flere kunde upräknas, om de ej
förorsakade ledsnad; men desse torde göra tillfyllest, till
att bevisa, huru lätt en oart kan såsom i säden, äfvenså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
