Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
för övrigt, nog var denna tragiska konflikt klar. Hans
Alienus kunde inte forma sitt jag efter sin vilja, det
är sant. Hans långa pilgrimsfärd genom tider och
länder ledde ej till resultat, och sannolikt har just
det, att Hans Alienus så fullkomligt misslyckas, gjort
boken förfång hos många läsare. Men Hans Alienus
var också en »kostymsömmare», en scenmålare som väl
ingen svensk före honom. Boken är snart sagt out-
tömlig på skönheter av den mest skiftande art. Var
finns annars en sådan stämningsskala: det obehärskade
rusets orgievildhet i skildringen av bakchoståget; den
klassiska glansen över festerna i Rom, den soligt som-
marlugna medelhavsstämningen, den mäktiga dröm-
scenen av skuggvärldens undergång, den vemodsvar-
ma höstdagern kring Elenas gestalt, nordisk sommar
i sin blidhet, sydländsk havssälta, Tivedens snövinter,
sett och drömt i brokig växling. Vad finns i hela vår
litteratur av praktlystnad och fantasiglöd, som kan
sättas jämsides med Hans Alienus besök i det gamla
Babylon? Och var finns motstycket till »Pilgrimens
julsång», dikten om den hemlösa längtaren till andra
tider, andra människor och en annan kultur, till en
värld av antikens morgonljusa ungdom, en dikt av
verkligt symfonisk storhet i hållning och klang?
Men den antika värld Heidenstam skulle komma
att vända hem till, var icke Hellas. Återkommen till
Sverige, miste han lusten att hämta sina drömgestalter
från andra folk än sitt eget. Han ville en människo-
släkt med mera omedelbarhet och ädlare dådlust än
samtidens — självtvivel och misstro, säger han själv
i »Klassicitet och germanism», tvinga en att söka det
upphöjdas och det storas förebilder inom helt andra
tider än vår egen — och minnet gav honom fihgervis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
