Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skalden framför allt måste se — det kravet fyllde
Heidenstam från början. Samtidigt skrev han likväl
små »Ensamhetens tankar», bikter, självbekännelser,
grubbel, bud från den underström av tungsinne, som
ett djupare nordiskt gry visst aldrig är utan.
Livsglädje var hans fältrop, och är det ännu, om också
år och skiften nu ha givit det en, annan betoning,
gjort det djupare och vidare, till vad han själv älskar
att nämna hänförelse.
När han tömt sina reseminnen i de tre första
böckerna och tröttnat på agitatorisk polemik mot
naturalismen och gråväderstankarna, skrev han »Hans
Alienus». Den har redan en annan stil. Mellan första
delens Romskildring med sin breda och vardagliga
epik, den heta och fantasifyllda målningen av
Sardanapal och slutligen den vemodsrika sista delen,
vistelsen i Sverige, ligga hans egna förändringar. Ännu
tydligare märkas skiftena i de rimbundna delarna av
boken. Han har kommit hem till Sverige och gör
opp sin stat: boken ger icke en utvecklingshistoria
utan en själsmålning. Bland åtskilligt famlande och
osäkert fanns här i stora drag och med förblivande
makt hans inre tecknat dels som individuellt, dels
som typiskt för ett släkte, som levat ut och måste
förnyas. »Adertonhundratalet är icke liv, det är
resonemang», lydde Hans Alienus dom; det var icke att
förklara, utan att vara, som syntes honom målet.
Men Hans var själv minst av allt en skapardjärv natur,
tvärtom, han var en rastlöst grubblande man, hos
vilken varken handling eller lidelse tagit mandom.
Han var märkt av det tidslyte, som han själv förde
krig emot, i hans ådror rann »ett förfallsårhundrades
kokande blod». Fanns det också dunkelheter i planen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
