Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
eller så spetsfundiga och rimbundna liknelser som
denna:
en klubb,
som skylde himlastormande bekymmer
en stund med flaskan, likasom man skymmer
en obelisk på avstånd med en nubb.
Men detta var undantag. Merendels brann en främ-
mande sol över synerna och blixtrade i bilderna:
en saracenergrav,
omkring vars skumma inre, där ej fot får trampa,
det gyllne gallret snor sig med sin röda lampa
som runt en negerarm en ring med en rubin.
IJller också fann han bland allt det koloristiska
behag, med vilket han målade sina tavlor, en bild,
som med rent symbolisk styrka återgav och fördubb-
lade det nyss sagda:
då skär med ens en ånger djupt i hjärtat inne
och den förföljer henne mitt i segerns stund
som envist lyktans ljus förföljs av läderlappen.
Småningom vart Heidenstams bildval allt mindre
pretiöst, förefaller nu snabbare, spänner kring flera
olika områden och skiftar rikare än förut. Början
av »Myrstacken» med dess älskvärda och träffande
personifiering av örter och blommor, den drömska
symboliken i »Dårarnas dröm», det levande och för-
troliga i skildringen av »Dödens blommor» bort till
sådana sprakande och gnistrande fyrverkerier som
vissa av »Tankar och teckningar» eller »Malatestas
morgonsång», det är en självskapad orbis terrarum av
omväxling. Numera kan det hända, att Heidenstam
skriver prunklöst och nästan utan bilder som i »Häls-
ning till Finland» eller den gripande karolinska dikten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
