Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2H
På Uppsala slätter
står stugan den ljusa
och dagar och nätter
i lönnarna susa.
Han har även i sin smak nått fram till samma stånd-
punkt: vad han nu älskar och eftersträvar, det är Ru-
nebergs rimlösa diktning och Goethes osökta Gegen-
ständlichkeit.
Något av denna bildlöshet finns även i »Folke Fil-
byters» berättande prosa, till växling med lidelsefulla
eller högtidliga delars bildrika stil. Då, när känslan
brusar, trängas åter bilderna, som när mäster An-
dreas (i »S:t Göran och draken») talar om kärleken:
»Jag som är van att forma och nyttja passare, jag vet
vad kärleken är. Han är ovalen i ett knä. Han är
halvcirkeln i ett bröst. Mot den halvcirkeln trycker
sångaren förtvivlad sin panna, och då brusar lyran.»
— Självständigare, snillrikare än Heidenstam bildar
ingen nu levande vårt tungomål till sång och saga.
För bilder och syner offrar han stundom välljudets,
versens krav. Han vill ha med sina tankar och infall,
och låter stilen flyta fram bred och pompös, även när
diktens ekonomi skulle krävt en mera sträng förkort-
ning. Hans vers är sällan sångbar, den har inte sam-
ma eurytmi som Frödings. Men den är stor, klang-
full och mäktig. Enstaka dikter som »Morgonen»,
»Sommarnatten» och »Paradisets timma» äga en spröd,
vek stämning, det är som luta och sopran, en förvå-
nande motsats mot hans praktfulla tonsättning annars.
Levertin framhöll, att Heidenstam fullt medvetet
avstått från den improvisatoriskt lyriska diktning,
som är honom medfödd, och strävat efter mera konst-
fullt arbetad rytmik. Det finns diktarter, som Hei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
