- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet (fjärde upplagan) /
115

(1922) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115
gåvor. Från åttitalismens avigsidor, torrheten och all
den dogmatiska övertygel setrångheten, räddades han
fullkomligt av sin naturs rikare poesi och, när ung-
domen var förbi, kanske även av sin stams tvivel-
sinne.
Till att börja med fullföljde Levertin ett redan 1888
planlagt arbete, prosaskildringen Livets fiender, som
kom ut 1891. Den hör lika litet som de föregående böc-
kerna till hans intressantare verk — händelsen är för
spenslig att fylla så många sidor — men den är av en
ypperlig stil och stämning. Dess tungsinta, förstå-
ende, men kraftlösa huvudperson, Otto Imhoff, har
redan karaktärsdrag, vilka allt framgent utmärka de
unga männen i Levertins berättelser: Bunge i »Hov-
mannen», Erland Stråle i »Magistrarne i Österås» och
flera. Imhoffs bedrövliga slut är ett sorgespel från
nutiden, en sliten, dödsjäktad andlig arbetares för-
tvivlade och hopplösa strid för tillvaron. Men egent-
ligen griper oss inte hans öde med den styrka, som
tvingar till medkänsla utan hejd, det hemlighetsfullt
framlockade deltagande, som gör läsaren till en av
den olyckliges närmaste och sörjande. Vad man läser
om i boken, det är framför allt stämningarna, de veka,
en smula trånsjuka drömmerierna över Stockholm, i
vilka själva doften strömmar en till mötes med sin
förfinade arom och där man alltid märker ett per-
spektiv av historisk kännedom, inte i stela paradgator
av fakta, utan i en skalds känsliga och färgrika syner
av förgångna tidevarvs liv och dräkt. Häri erinrar
Levertin om ett annat Stockholmsbarn — Snoilsky.
Inte den Snoilsky, som skrev »Svenska bilder», utan
den yngre och mer drömmande, som i »Rosersberg»
viskade sin kärleksförklaring till ett sedan den tidigaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svskald90/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free