Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
rör sig på olika fält.
1
Från 1885 har man en obetydlig
skämtdikt av honom, som heter »Slutbalsepisod», den
är det första bleka utkastet till den stora, saftiga hjäl-
tedikten »Balen» i hans »Nya dikter».
Ett stort antal juldikter finnes bland dessa tidiga
försök. Under det att en del av dem är föga märklig
och endast glimtvis röjer djupare känslor, är det en
»Julotta», som förtjänar ihågkommas, emedan den ger
det första beviset på hans utomordentliga förmåga
att återge en yttre stämning, att skildra åskådligt och
slående. Den är också av en vacker klang. Jag anför
här några rader ur den:
Det är kallt, det gnisslar under släden,
rimfrost hänger vit i skägg och hår,
framåt vägen mellan furuträden
genom drivorna i trav det går.
Skogen glesnar och den djupa viken,
full med folk och vimlande av bloss,
lik en drömsyn ifrån sagans riken
breder ut sin öppna famn mot oss.
Röda flammor fladdra över fälten,
återskenet dansar fram på snön,
mänskoströmmarna som svarta bälten
skära rutvis av den vita sjön.
Här och där en munter brasa lågar
bakom rutorna i bondens hus,
och från kyrkans välvda fönsterbågar
strömmar bländande en flod av ljus.
1
Bland annat berättar han från sin studietid i Uppsala, att
han fick lära att arkitekturen var > det idealplastiskas momentana
utvecklingsformer ur uridealet» och att man på Geijerstatyn kunde
se, huru >den fria tankens vind fladdrade i det vänstra rock-
skörtett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
