Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BOKEN. — INLEDNING. 2
Tyskan till Möso-Götiskan, och så i allt hvad man känner (lsl.
Spr. Oprind. s. 35." Denna åsigt har utan tvifvel sin rig-
tighet, i det hela taget; men i alla enskildheter kan den icke
genomföras. Så t. ex. lärer den Isländska verbal-inrättningen,
med de många öfvergångs-ljuden, icke vittna om ursprunglig-
het i jemförelse med Mös. Göt., som saknar sådana. Men om
det än kan låta säga sig, att ett eller flere språk, på ett
visst stadium af sin utveckling, erhållit en konstigare bild-
ning, kan detta icke upphäfva giltigheten af alla grunder, som
kunna förebringas till bevisning af den starka böjningens före-
träde i ålder, hvilket nästan ensamt deraf kan anses gifvet,
att denna böjning förråder en söndersprungen enhet, hvars
lifskraft utslocknar, och hvars regel blir af nyare slägten
oförstådd.
Emellertid är det, för vårt härvarande ändamål, en vig-
tig företeelse, att i allt fall äfven den svaga flexionens till-
komst är förhistorisk, och att, i alla nu kända German-språk,
de svaga verbens daning framträder med full bestämdhet i de
äldsta minnesmärken; till och med i större vexling, ju längre
man uppstiger till den grånade forntiden; så att Grimm funnit
skäl, att i Mös. Göt. och F. Hög-Tyskan bilda tre svaga
konjugationer, men i de öfriga högst två. Huraf inhemtas, att
jemväl den svaga böjningen har med sjelfnödvändighet ut-
vecklat sig, och är tillräckligt uråldrig, för att erbjuda en
vördnadsvärd historisk grundval. Hon har derjemte så inför-
lifvat sig med den allmänna språk-logiken, åtminstone på när-
varande odlingsgrad, och står genom sin enkelhet så nära den
ursprungliga tankegången, att en hvar, ja redan barnet, med
lätthet tillegnar sig hennes ledande grundsatser; då man der-
emot icke utan möda blir hemmastadd med den starka flexio-
nens egenheter, dem man ofta är färdig att misstänka, och
dem man ej kan göra hos sig lefvande annorlunda, än såsom
tradition eller ren erfarenhets-kunskap i hänseende till hvart
ord särskildt; fastän också här kan någon gång försökas en
” Orsaken till de mångahanda ljudskiftena i de Isl. starka verben, till en
del äfven i Grekiskan och Latin, söker likväl Rask deruti, »att ett och
samma verbum i olika dialekter haft olika former, af hvilka den ena
bibehållits i några, den andra i andra tempora» (Anvisn. s. 1358). Mång-
falden vore icke då ursprunglig, utan härledde sig från en brusten enhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
