Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 I BOKEN. — INLEDNING.
böjning efter analogi. Då härtill kommer, att, i vårt mo-
dersmål, de till antal så ofantligt öfverlägsna svaga verben
ordna sig, inom sig sjelfva, i flere sjelfständiga massor, hvar-
dera med sina bestämda kännemärken, så kan nog anledning
förefinnas, att inom dem uppgöra flere konjugationer; oaktadt
en så beskaffad splittring ej mera kan blifva ändamålsenlig på
de starka verbens plan, der det redan ringa antalet kanske
hvart årtionde gör en ny förlust.
I det föregående är jemväl antydt, att de enstafviga
verben, med vokalslut i stammen, icke kunna lämpligen för-
delas på andra konjugationer. Att, under en sådan gruppe-
ring, vid alla tillfällen framhålla, att dessa verb skilja sig, uti
alla karakteristiska tempus, från dem, som de underordnas,
vore ett erkännande af indelningens orättvisa eller ofullstän-
dighet. Blifva nu de enstafviga verbens rättigheter till en sär-
skild konjugation erkända, så har man till uppgift fördelnin-
gen af återstående svaga verb. En konjugation enkom för alla
verb med impf. -ade är af ingen förnekad; men tankarne hos
Svenske lärde ha varit olika, huruvida åtskilnaden af im-
perfektets d eller t bör föranleda antagandet af en eller tvenne
konjugationer. Utan äfventyr synes man här kunna, i likhet
med TJäLLMAnnN m. fl., bestämma sig för blott en konjugation;
såsom ock af Rask antagits för Isländskan, af Grimm för både
Isländskan och Svenskan. <Söndringen deruti, att efter vissa
konsonanter tempustecknet d öfvergår till t, är alltför ovä-
sendtlig, för att verka en brytning af annat slag, än mellan
2:ne klasser, under en gemensam högre afdelning. Snarare
vore skäl, att, med Rask och hans efterföljare, utrymma en
särskild plats för sådana svaga verb, som ändra vokal i impf.
(t. ex. välja). Icke dess mindre försvagas allt mer bevekelse-
grunden för en sådan klyfning, i det den ålderdomliga vokal-
förvandlingen efterhand försvinner, uti de redan tillförene icke
alltför talrika verben af detta skaplynne, hvilket nu företer
sig mera som afvikelse än regel.
Komma de starka verben att samlas under en konjuga-
tion, hvilket för ingen del lägger hinder för en behörig upp-
skattning af de derinom förekommande skiljaktigheter och vär-
den, så har man då fyra konjugationer. 1 hvilken ordning
böra de uppställas? — Det gamla företräde, som i Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
