Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 . I BOKEN. — 1 KONJUGATIONEN.
2) Verb med slutet eller egentligt o (ljudet af Isl. 6) i
stammen: frodas; foga, knoga, ploga; boka, tokas, sloka; bola,
sola (sig), skola (upp), spola; loma; bona, gona (sig), försona,
skona; hopa, ropa, sopa, slopa; osa, mosa (sig), rosa; bota,
fota, hota, mota, rota, sota, tota, knota, skota; lofva (göra en
lof), tofva, profva; bomma, blomma; orda, jorda, gjorda m. fl.
Endast genom supin. hörer anomala hjelpverbet skola
(debere) till 4 konjug. Något enda verb, t. ex. gjorda, lydde
förr. under 2 konjug.
3) Verb med u i stammen: buga, truga; duka, bruka;
kura, lura, mura, sura, skura; busa (på), rusa, susa, brusa,
frusa, krusa, snusa; luta, muta, pruta, spruta; lufva, rufva,
grufva (sig), skrufva; dugga, kugga, lugga, tugga, snugga;
mucka, sucka; bulla (opp), lulla, rulla, tulla; dumma (sig),
tumma, brumma, ljumma, skumma, trumma; guppa; pussa,
tussa; skutta, slutta, smutta; bulta, rulta, tulta, stulta; pumpa,
klumpa, skumpa, plumpa, slumpa; runda, blunda, stunda,
sprunda, bundta; gunga, punga, ljunga, slunga; lunka, runka,
klunka, prunka; förlusta (sig), pusta, rusta m. fl.
Intet verb på u går numera ovilkorligen och allt igenom
efter 2 konjug. Efter både 4 och 2 konj. gå tjusa, unna;
och sluka derutöfver efter 4:e; sluta efter 4:a och 4:e; duga
och det anomala kunna endast i supin. efter 4:a, men i impf.
efter 2:a. Samtliga dessa” sex verb hafva dock, efter all san-
nolikhet, i förstone tillhört 4 konjug.; hvaraf deras nuvarande
ostadighet bäst förklaras. Än i dag finnas flere verb med u,
regelrätt gående efter 4 konjug.; andra hafva funnits, t.ex. luta.
4) Verb med å-ljud i stammen; utan afseende derpå,
huruvida detta ljud, enligt nuvarande rättskrifning, stundom
utan hänsigt till ordets härkomst, betecknas med å eller o.
Med tecknadt å: båda, knåda, skåda; hågas, låga, råga, såga,
tåga, våga, fråga, plåga; måka, råka, bråka, tråka, språka;
måla, påla, såla, snålas, tvåla, vråla, skråla; dåna (dundra),
dåna (svimma), håna, låna, råna, plåna, tråna; dåra, fåra,
såra, tåra (sig), spåra; båta, påta, ståta; håfva, låfva
(laudare; jfr. nedanför lofva); fålla, sålla, skålla; måtta; vån-
das; fånga, stånga; vårda m. fl. Med o: voja (sig), skoja,
stoja; kora; lofva (laudare, permittere, promittere); locka, pocka,
flocka, plocka, skocka, stocka, skrocka; trolla; doppa, hoppa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
