- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
47

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II BOKEN. — I KONJUGATIONEN. 47

hoppas, koppa, toppa, droppa, knoppas, proppa, stoppa, troppa;
lossa, blossa, frossa, krossa; lotta, blotta, brottas, flotta, skotta,
spotta; folka, kolka, tolka, skolka; borga; orka, korka; gorma,
storma; kosta, rosta m. fl. ”.

Några, t. ex. tråka, råna (förut rena), hafva tilllörene
lydt under 2 konjug. I denna stund hörer dit tåla, och al-
ternatift låda. Dit höra äfven råda, tråda (träda), åka, blåsa;
hvilka dock, lika med fråga, fånga och det mellan 4 och 2
konjug. vacklande vålla, af gammalt hade stark böjning, den
der oafbrutet tillkommit låta, gråta, hålla, komma, sofva. Till
de verb, som på vissa punkter öfverskrida 4 konjugationens
gräns mot den 2:a, kan låna räknas. Om brottas se under
depon.

5) Verb med afledningarna l, r efter annan konsonant;
d. v. s. motsvarande, när substantif fins, såsom gemenligen
inträffar, de der oftast förekommande afledningarna el, er:
käbbla (jfr. käbbel o. s. v.); medla; gördla; reffla, skyffla; regla,
segla, dregla, snegla, spegla, stegla, tygla, öfverflygla, prygla,
prägla, mögla; dingla, pingla, ringla, vingla, yngla; mäkla;
eckla, veckla, gyckla, hyckla, häckla; skrynkla; himla (sig),
vimla, skymla; pimpla, stämpla; knyppla; gissla, kissla, gnissla,
hvissla, pyssla, syssla; gödsla; ängsla, fängsla; betsla; kittla;
nästla; difla (läs divla o. s. v.), hyfla, äflas, sköfla, tvifla, skräfla;
härfla, hvirfla; hedra, vädra, fjädra, löddra (sig), bläddra;
mildra, skildra; lindra, lindra, tindra, ändra; skiffra (sig)
segra, stegra, hägra, lägra, vägra; fingra, skingra, slingra;
smickra, snickra; gilra, tilra, qvilra, spilra, skylra; timra,
skimra; kypra; peppra, sippra; klettra, glittra, qvittra, splittra,
yttra, bättra, fjättra, (eller fjettra); vältra; gnistra, klistra,
lystra, mästra; mönstra; blictra;lefra (sig), ifra o. s. v. Jemväl
för den starke vokalens skull, således af dubbelt skäl, hit hörande
äro: bubbla, dobbla, grubbla, stapla, stappla, adla, sadla, tackla,

” Då här o (Isl. o utan accent) tilldelats ljudet af å, är detta efter uttalet
i Stockholm och närmaste städer. Mest i Göta rike, men ock på flere
ställen i det öfriga landet, har detta o ganska ofta (t. ex. i lofva, sofva
m. fl.), å någon gång (t. ex. i tråka, Isl. proka), ett ljud, som hvarken
är å eller rent o, utan snarare närmar sig det Parisiska o i gcole, pro-
téger, men än mera det Engelska u i such, put. Det är detta mellan-
ljud, som åsyftas af Ihre, Hof m. fl. äldre språkforskare, och hvarom för-
mäles i Svenska Akademiens Afhandling om Svenska stafsättet (Föret. s.
72). Ytterligare upplysningar under Ljudläran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free