Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 II BOKEN. — I KONJUGATIONEN.
skramla, mumla, porla, sorla, fladdra, ångra, ockra, dalra,
kolra, hamra, kantra, slumra, alstra, fostra, vattra, puttra
och ett stort antal för öfrigt.
Bland de hit hänförliga verben har ett eller annat gått
i fornspråket efter 2 konjug., t. ex. segla, stegla, äflas.
6) Verb med afledningen n, hvilken kan uppfattas från
3:ne synpunkter: a) såsom motsvaradt af ett n, i något adj.,
oftare starkt part. preter. på en, förut in.” b) såsom antingen
motsvaradt af ett i subst. befintligt n, en, eller af dunklare
ursprung. c) såsom ett för det svaga verbet mera omedelbart
bildningsmedel. = Till första klassen höra: egna (jfr. egen), remna
(S. Birg. Up. 4: 428, liksom Isl., rifna; jfr. rifn, rifven), ledsna
(jfr. ledsen), signa (sjunka, digna; jfr. det gamla sigen, sjunken):
stickna (jfr. sticken), vissna (jfr. vissen), gistna (jfr. gisten), häpna
(jfr. häpen), däfna (jfr. däfven). För den starka vokalen tillika:
vakna (jfr. vaken), domna (Isl. dofna; jfr. dofinn, dufven), somna
(Isl. sofna ; jfr. sofinn), fullkomna (jfr. det gamla fullkommen), storkna
(jfr. Isl. storkinn), slockna (jfr. det gamla part. preter. slocken, släckt),
mogna (jfr. mogen), dufna (i grunden samma ord som domna),
bulna (jfr. det i folkspråket bibehållna bulen, svullen, liksom
Isl. bölginn och bölgna), svullna (jfr. svullen), mulna (jfr. mulen),
multna (jfr. multen), trumpna (jfr. trumpen), skrumpna (jfr.
skrumpen), unkna (jer. unken), drunkna (ännu dialektiskt, lik-
som i VGL., drukkna, Run-Urk. 553 truknapu, St. Rimkr.
25: 4 druknade; jfr. drukkin, drucken, af dricka, egentligen
drinka), murkna (jfr. murken), ruttna (jfr. rutten). Troligen
höra hit äfven: tina (Isl. bydna, jfr. bysa, det transitiva mot-
stycket till vårt töa), lemna (säkert förut lefna, liksom Dan.
levne; jfr. det forna leva, Gottl. L. 3: 7 laifa, Isl. leifa, lemna).
Till andra klassen kunna räknas: regna, digna, signa (väl-
signa), hägna, ögna, teckna, räkna, väpna, kerna;”" spjerna,
ärna, värna, väsnas, vittna (jfr. vittne, af vita, bevisa), jemna
(Isl. jafna), ämna (Isl. efna), hämna (Isl. hefna). Undantag är
" Jfr. Lat. status, statuere; pensus, pensare; pulsus, pulsare m. fl.
”" Antingen borde, till en äfven etymologiskt grundad skilnad, skrifvas
kerna (Isl. kirna), liksom det feminina subst. (smör-) kerna (Isl. kirna);
eller ock det nu ofta feminint behandlade (frugt-) kärna, pl. -or, få be-
bålla sin rätta maskulina egenskap, och heta, såsom det på de flesta
ställen utom Stockholm heter, kärne, (Isl. kiarni), pl. -ar, hvaraf i gamla
tider singularens oblika form var kärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
