Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN: — 1 KONJUGATIONEN. 49
nämna (Isl. nefna), som alltid gått efter 2 konjug. Också för
vokalen lydande under 4 konjug. äro: famna, hamna, vattna,
bottna, lugna m. fl. — Till tredje klassen höra: segna, vekna,
blekna, helna, stelna, hesna, glesna, beskna, fetna, hetna, kikna
(jfr. kik-hosta, kiza), likna, qvickna, stillna, hisna (jfr. Isl. hissa,
i samma bemärkelse), friskna, hvitna, lyssna, tystna, styfna,
tätna, lättna, härskna, mörna, mörkna, löpna, sötna, blötna,
tröttna. Såsom redan, i anseende till stark vokal, hörande till
4 konjug., må nämnas: sakna (jfr. Ivan 843 saka, fattas),
falna (Isl. fölna; jfr. fölr, dödsblek), svalna, kallna, stadna (as-
simileradt stanna), klarna, svartna, krokna, lossna, ljusna,
mjukna, sjukna, surna, blåna, gråna, hårdna m. fl.
Spjerna går i gamla språket efter & konjug.; regna,
kerna, ämna, hämna m. fl. hafva uti Isländskan 2 konjuga-
tionens former, hvilka dock endast i afseende på ofvanstående
andra klass synas kommit i fråga.
7) Verb med aflednings-bokstäfverna g, k, s, t, sk; alltid,
när dessa utgöra närmaste bildningsmedel för det svaga verbet,"
ofta annars också. Ex. vredgas, vidga, nödga, glödga, snöga (Isl.
snisa, snisfga snyfa), helga; ”" neka (jfr. Isl. né, nec), kneka
(jfr. Isl. kné, knä), vricka (egentligen vridka, af vrida), idka,
blidka, spjelka (jfr. spjele, spjela), jemka (ÖGL. iamka, af
tamn, jemn), ömka, sinka (Bonavent. s. 86 senka, Isl. seinka,
dröja, af seinn, sen), dyrka (tillbedja, göra dyr; således äfven:
stegra, och, liksom Lat. »colere», jemväl: bruka, häfda, hvilken
bemärkelse fordom var gängse), löska (hos Lind luska, Dan.
lyske, af lus); helsa (af hell, liksom Isl. heilsa af heil), rensa,
” Hit höra således icke lyfta (Isl. lypta, af lopt, luft, loft), ysta (af ost),
tynga (af tung), tänka af tanke), märka (jfr. märke), stärka (af stark),
styrka (jfr. det i fornspråket vanliga subst. styrker, styrka), fästa (af:
fast), glänsa (af glans), stänga (af stång), vränga (af vrång) m. fl.
dyl(jfr..sid.” 44, noten). Icke heller sådana svaga verb, som omedelbart
uppkommit af starka; t. ex. sänka (af sjunka), lägga (af ligga), sätta
(af sitta), spränga (af springa), svälta (uthungra, af svälla, hungra)
0. 5. V.
”" Kanske bör dock helga närmast härledas från det gamla helagher (helig);
liksom nalkas, Isl. nålgaz, från ett naliker (jfr. Isl. nålega) eller dylikt.
I allmänhet kan sägas, att det verbala g har samband med det adjektiva
ag, og, ig. Äfven andra i verbet förekommande aflednings-konsonanter
träffas i adj. och subst.; men då lyder verbet icke alltid under 4 konjug.
Sv. Spr. Lagar. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
