Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 HH BOKEN. — I KONJUGATIONEN.
ömsa (af om; jfr. umse); skifta (förut skipta, af skipa), snyfta
(jfr. snuf, snufva), rikta (göra rik), hemta," skymta (jfr. skum,
skymma, skymla), skämta (Isl. skémta, egentl. förkorta; jfr. ském-
ma, VGL. skiemma, förkorta, af skammr, kort), vänta (af vena,
förmoda, hoppas), tingta, längta (af det forna langa, i samma me-
ning); tredskas (i lagarna Pryzkas, thrydhskas, Isl. Pristskaz;
jfr. Isl. pristr, hårdnackad menniska, VGL. Pryter, Pryta), äl-
ska (af det forna ala, nära, föda, sörja för), minska, grönska,
herska, vätska (sig). Äfven till följd af stark vokal kunna
hit föras: fradga (S. Birg. Up. 4: 40 har fraadhe, hvilket,
liksom i Bibeln Osea 40: 7 frada, betyder skum; jfr. Isl. froda,
fraus), stadga (liksom stadna af samma ursprung som staber,
stad, ställe), jaka, falka, halka, svalka, knarka, samka, torka,
flaxa (d. v. s. flaksa), nafsa (jfr. nappa), lufsa (jfr. luffa), mumsa
(jfr. mun), skralta (liksom skralna af skral), skojta (jfr. skoja),
snukta (jfr. snoka), granska, handskas, harska (jfr. harka,
harkla), sturskas, brådska m. fl.
Fornspråket följde, i förevarande punkt, samma lagar som
det nu lefvande; utom hvad angår verb med afledningen t,
hvilka böjdes efter 2 konjug.
8) Verb med afledningarna er, tg: lackera, klarera, lef-
verera, värdera, herbergera, glasera, husera, handtera, half-
vera, hofvera; beediga, entlediga, föreviga, billiga, besigtiga,
inhändiga, uthändiga, förständiga, förfärdiga, rättfärdiga, vär-
digas, bevärdiga, befullmägliga, bemägtiga, öfverväldiga, be-
rättiga, förlöjliga m. fl.
Af dessa former har er Romaniskt ursprung; men upp-
täckes i Skandinaviska språk tidigt nog uti främmande ord,
senare uti inhemska; t. ex. Kongespeilet s. 2 studera&a (Sorö
" Prof. Schlyter har i Gloss. till ÖGL , ordet henta, fåst uppmärksamheten
derå, att Ihre förblandat detta med »henda, manu capere». Det senare
(af hand), på Isl. henda, fins redan i äldsta VGL., tillika med afhenda.
Helt annat ord är hemta, Isl. heimta, i Svenska fornspråket hemta,
hempta, äfven henta (jfr. Fer. S. s. 233 hajnta, i Isl. originalet
heimta); det sista vanligare på 1400-talet. Jemväl Danskan har hente,
hvilket skrifsätt dock ej hindrat Molbech, att rätt sammanställa det med
Isl. heimta (se Dan. Ordb.); eller Rask, att härleda det från hjem, hem
(Dan. Retskr. s. 249), Isl. heim. För rigtigheten af denna bärledning
talar icke allenast Isl., men äfven det Ang. Sax. hametan (af ham, hem),
ja Dalska jempta (af jem, hem). Äfven Ihre skiljer rätt mellan »hemta»
och »henda»; men tar ÖGL:s henta för henda, i st. f. hemta, rättare
hemta. Jfr. ÖGL. sanka, för samka (se Kg. Styr. III. 8).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
