Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ög II BOKEN. — I KONJUGATIONEN.
en aktif form af transitif betydelse, och i hvilka depon. utgör
blott det passiva begreppets sammansmältning med det intran-
sitiva. Hit höra t. ex. mattas, förundras, förvånas; ty för-
vånas är = vara eller bli förvånad. Se vidare Syntaxen.
Någon allmän och väsendtlig, formläran vidkommande olik-
het, mellan gamla och nya språket, röjes ej i depon. Det till-
satta passiv-tecknet rubbar för ingen del ordets böjning. Men
enskilda ord kunna lika väl i den deponentiala naturen, som
i den aktiva, hafva öfvergått från en konjug. till en annan.
Så t. ex. äflas, från 2:a till 4:a. Det depon. brottas har skilt
sig från brytas, som är samma ord. I ÖGL. ses Eps. 3 pr.
nu bryzs han vihber hana (nu brottas han med henne); på
samma sätt i VGL. II. Add. 7: 42 nv bryz han wviper hane.
Danskan har ännu brydes, i båda bemärkelserna: brytas, brot-
tas. Märkvärdigt nog stämmer vårt brottas mest med den
äldsta, uti Isländskan bevarade formen bristaz (brytas, brottas)
fastän det nyformade ordet har svag böjning. — Ett eller an-
nat depon. kan i fornspråket igenfinnas såsom aktift, uti sam-
ma mening. Exempel derpå Bonavent. s. 202 iak hopar
(hoppas); Flores 444 thes hopas mik, och 443 ok hopar
(hoppas) mik the gledhi fa; St. Rimkr. 46: 4 m. fl. st. wy
hopom (hoppas).
Återblick på första konjugationen.
Under sammanfattningen af det förestående synas orsa-
kerna till ett verbs böjning efter 4 konjug. kunna föras till
följande hufvudsakliga utgångspunkter: 4) vokalens hårdhet, som
väl icke afvisar en stark böjning; men, då en sådan icke före-
kommer, vanligen ställer ordet under 4 konjug. 2) aflednings-
konsonant, så snart denne mera märkbart framträder, och ej
förlorar sig i en daning, som uti hvart enskildt fall ej kan
utransakas. 3) i allmänhet sådana genom tempus-tecknets an-
slutning till grundstafvelsen uppkomna konsonant-möten, till
följd af hvilka antingen svårighet vid uttalet eller någon oklar-
het i begreppet vill uppstå. 4) Verbets yngre bildning; det
må vara ur ett inhemskt ämne, taget från ett ord tillhörigt
annan språkdel, eller ur ett främmande material.
4 konjugationens rike är likväl så vidsträckt, att det icke
ens inom dessa råmärken kan på långt när inneslutas. Herra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
