Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 II BOKEN. — I KONJUGATIONEN.
regelbundna gången efter 4 konjug. Skulle man finna anstöt-
lighet vid de fulla formerna af t. ex. betala (fastän någre för-
fattare skrifva betalade, betalat, äfven betalad; likasom tjenade,
tjenat), så finge väl det behandlas såsom koka. Särskildt kunde
ifrågasättas någon bestämning, för att åtskilja förmena (putare)
från förmena (prohibere). Sällan kan dock en förvexling mellan
dem uppstå; och om det enkla mena (putare) böjes efter 4
konjug., finnes ingen skälig anledning, att annorlunda förfara
med dess sammansättning. Då språket upplåter så många ut-
vägar, bör man icke störa allmän ordning, för det lilla och
tvetydiga ändamålet, att lägga hyende under »sinneslätjan».
Snarare kan billigheten kräfva en allmännare eftergift af lagens
stränghet, då fråga är om vers. Den »bundna stilen», som
redan i sitt namn pekar på sina fjettrar, kan i de rigtningar,
der han står fri, behöfva taga sin skada igen, och gör det
alltid, på ett sätt eller annat. Fri- och rättigheter äro i alla
fall långt mindre frikostigt utdelade i Svensk skaldekonst, än
uti Italiensk och Engelsk, den ena med många och tätt på
hvarannan följande vokal-uppslukningar, vid uttalet: den andra
med en äfven inför ögat angifven utbrytning af vokaler, ofta
sjelfva grundstafvelsen tillhöriga, t. ex. ’tis för it is, T’U för
I will, I "ve lov’d för I have loved. Det skulle gifva prosan
mera fasthet och mognad, om den poetiska friheten, i hänseende
till språkbehandling, ej sträcktes utöfver sin naturliga krets.
Hon kunde då, ihom denna, få spela mera otvunget.
Det bör anmärkas, att iom 4 konjug. befinna sig flere
verb med afledningen j, förut i; såsom stäfja, (d. v. s.
stäf-j-a-a), hyppja, läppja, hyssja, wvyssja, näsja, vittja,
nyttja, kätjas, lätjas, vädja, gilja, främja, färja (öfverföra
med färja), härja, börja. Detta j, som föregår 4 konjuga-
tionens afledning a, blir aldrig synkoperadt, utan genomgår hela
böjningen. Enahanda i forntiden, nemligen så vida ordet gick
efter 4 konjug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
