- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
72

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78 I BOKEN. — II KONJUGATIONEN.

nanten förenklades uti impf. och part. preter.;" t. ex. byggia
byghi, bygper. Till en början kunde I dela öde med mm och
nn; och detta så mycket hellre som I, lika med m och n, är
en s. k. »flytande» konsonant (den fjerde af detta slag, r,före—-
kommer ej dubbel i 2 konjug.). Man finge då falla, fälde,
fald, fult; fylla, fylde, fyld, fylt o. s: v., såsom af mången är
antaget, gammal Svensk skrifsed likmätigt. — Uti imperat.
plägar man förenkla mm, men vanligtvis behålla nn, alltid UU;
t. ex. glöm! töm! fall! ställ! känn! bränn! Sak samma i 4
konjug. Alldenstund I! icke annars, vid slutet af ord, kan före-
träda teckningen ll, d. v. s. anses ljuda dubbelt, så kan för-
enkling allenast med nn ställas i fråga.

Enstafvigheten af vissa pres. indik., t. ex. gal, mal, tål,
tör, kör m. fl,, blir ämne för undersökning längre fram; dels
i denna Bok, dels i den tredje.

Andra konjugationens andra klass.

Denna klass, med tempus-tecknet t, inbegriper verb,
hvilkas slutande stam-konsonant är k, p, s, t, enkelt n; un-
dantagsvis enkelt ! och nn (jfr. s. 67). Hit höra, anomala
inräknade:

4) Verb med ä i stammen: läka (mederi), läka (läcka,
stillare, manare), (bräka), fläka (flacka, findere), kräkas, späka,
(vräka); an-(för-Jmäla; jäsa, läsa (Isl. lesa, legere), läsa (Isl.
lesa,” obserare), fräsa, hväsa, qgväsa, snäsa; mäta, väta,
fräta, träta; (växa); räcka, täcka, täckas, bräcka, kläcka (pullos
excludere), (kläcka, imperson. = subito terrore commoveri), knäcka,
släcka, smäcka, stäcka, af-(för-)skräcka, spräcka, sträcka; täppa,
knäppa, släppa, skräppa; hvässa; sätta, sprätta, (sqvätta); (gläfsa);
(hjelpa), (stjelpa); (frälsa); välta, (smälta, liquefieri), smälta
(liquefacere), (svälta, hungra), svälta (uthungra); sänka, tänka,
blänka, dränka, kränka, skänka, (stänka), inskränka; glänsa;

" Detta mera allmänt i Svenska än Isl. handskrifter, af hvilka flere, bland
dem Homil. och Fragm. Isl., ofta hafva dubbelt I och n.

” LesaÉsedan läsa,?har äfven i Svenskan, allt ifrån äldsta tider, varit, så
vidt jag kunnat märka, utan undantag formen i alla arbeten, under
språkets bättre skiften. Det några få dialekter sporadiskt genomlöpande
låsa (af Dan. laase), som af en och annan förmodas vara rättare, har
alltid varit främmande för den rena Svenskan. Vokal-öfvergången ilås,
läsa, är ej svårare att förklara, än i mål, (för-)mäla; stång, stänga, o.s.v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free