- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
73

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 BOKEN. — II KONJUGATIONÉN. 73

(glänta); näpsa; märka, värka (dolere), stärka; värpa, skärpa;
(fösta), nästa.

Af ofvanstående hafva läka eller läcka (stillare), mäta,
välta (uti intransitif mening), värpa, fordom egt, men i all-
männa språket nu förlorat den starka böjningen, hvilken äfven
i läsa (legere) är nära nog försvunnen, och i växa endast del-
vis och alternatift ännu framsticker; i vräka och de intran-
sitift tagna stänka, smälta, sqvätta, stjelpa, blott såsom undan-
tag förekommer; men i det intransitiva svälta fortfarande söker
hålla sig uppe (i den transitiva betydelsen är för dessa verb
2 konjug. den enda rätta). Under 4 konjug. meddelas en mera
utvecklad redogörelse för alla dessa, äfvensom för fräta, jäsa,
räcka, släcka, värka, hvilka kunna såsom fordom starka verb
ställas i fråga. Bland denna konjugations anomala uppta-
ges sätta.

2) Verb med y i stammen: byka, (dyka); (syna), synas,
bryna; strypa; hysa, lysa, mysa, rysa; byta; rycka, ryckas,
tycka, tyckas, knycka, trycka; begynna; kyssa, kyssas; (lyfta);
(krympa), (skrympa); (rynka), (skrynka); styrka; ysta, lysta
(impers.), (knysta), (krysta). Mera dialektiskt är rysta (se Tegnér,
Jätten Finn) eller rista (Isl. hrista, skaka).

Regelbundna starka former gifvas af krympa och skrympa,
uti part. preter. och supin. Huruvida den ömsevis, ehuru mer
och mindre i skriftspråket upptagna, starka böjningen af dyka,
rycka, i sjelfva verket är en organisk, kommer att under &
konjug. pröfvas. Tycka går nu regelrätt; icke så i det för-
flutna. — Isländskan, särdeles den äldre, har pykkia, Pötta eller
Potti, Pstt: ÖGL. Pottit, hvilket af lagens utgifvare läses Potti
(tycktes), i uttrycket: nu Pottit allum sua uara likt (nu tycktes
alla så vara billigt); möjligen ock kan vara Potti’t, med för-
kortadt suffix (se tredje Boken); Gottl. Hist. 4: 4 Pytti; Ansgar.
2: 8 thotte, men 6: 28 thyktis; Hert. Fredr. 243 thotte; St.
Rimkr. 5: 4 totte. Dialektiskt träffas ännu tötte, tött o. s. v.
Assimileringen af k med t har, såsom man finner, varit i detta
verb temligen allmän. I Magn. Er. Lands L. Kg. B. 29
(Membr.; i Chart. kap. 34) läses samtykne (pl. af part. preter.,
samtyckte, bifallne).

3) Verb med ö i stammen: (öka), röka, söka, kröka;
röna, kröna; döpa, köpa, gröpa, snöpa, stöpa; ösa, fösa, lösa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free