Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 II BOKEN. — II KONJUGATIONEN.
ehuru mindre brukliga), äfvensom mistar, hafva hittills ej kun-
nat förleda språkgehöret hos den stora allmänheten, hvilken
säkert ej heller skulle godkänna jordfästade, korsfästade o. d.
Dessutom, och troligen just i kraft af det ihärdiga motståndet
från mängdens sida, gifves ingen skriftställare, som sjelf alltid,
eller efter plan, använder lyftade o. s. v.; han gör det blott,
när han så för godt finner. Men då det i allas munlefvande
hvardags-talet, uppburet af folkspråket, här har rätt, bör det
hållas i ära: då skriften, endast här och der illa understödd
af de skriftlärdes tal, har orätt, och är med sig sjelf i full
motsägelse, bör hon gifva vika. Detta kan ock lätt ske, när
det hufvudsakligen gäller blott tre verb: lyfta, mista, fästa;
ty i öfriga har det nyare sättet fått mindre insteg. Återgån-
gen till det rätta, alltid af värde, är här tillika genaste ut-
vägen, att bringa dessa verb ur ett tillstånd af oefterrättlighet,
som är nästan utan jemförelse.
I afseende på förenkling af dubbel konsonant, tillämpas
samma grundsats i 2:a som 4:a klassen af 2 konjug. Det
skrifves begynte, begynt, begynn! Vanligen täppte, täppt, hvässte,
hvässt; alltid täpp! hväss! alltid täckte, täckt, täck! För tt
gifves naturligtvis ej något val; teckningen ck, för kk, gör
denna fördubbling mindre tung för skrifningen och mindre an-
stötlig till utseendet; ss kan i hvässa, för att skilja det från
hväsa, anses nödigt, och qvarhåller sig då bättre i kyssa. Det
återstode således blott pp, hvars upplösning kanske icke bör
sökas, med mindre en regel för dubbla konsonanters förenk-
lande, framför tempus-märket, blir i allmänhet tillämpad.
Andra konjugationens anomala.
Med egentliga anomala åsyftas här de verb, som äro af-
vikande från språkets allmänna, äfven i forntiden bestående
grundlagar; med oegentliga, de som endast eller hufvudsakligen
från nu erkända, i det lefvande språket uttryckta grundsatser
afvika, och fördenskull i den nya grammatikens ögon äro ore-
gelbundna. Af första kategorien kan intet verb, utom hafva
och, om man så vill, säga, lägga, rödja, anses tillhöra 2 konjug.
ensamt, d. v. s. begränsa sin anomali inom 2 konjugationens
typ. Alla öfriga äro dels sådana, som ingripa på flere konjug.,
och derföre blifva intagna i den uti Bokens sista kap. lemnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
