- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
77

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

U BOKEN. — II KONJUGATIONEN. 77

allmänna sammanfattningen af anomalier; dels sådana, som här
nedanför behandlas under rubriken oegentliga anomala.

Det Isl. hafva är regelrätt, på vokal-förvandlingen när i
impf. konjunkt. (hefi) och sing. af pres. indik. (hefi, hefir).
Fullt regelbundet är det Forn-Svenska hava, i allmänhet taget;
vissa handskrifter ega, för en eller annan gång, sing. pres.
indik. havar, part. preter. (supim.) havat; ändelserna -—-ar och
-at dock ej inskränkta till dettå verb (se ytterligare härom i
tredje Boken, under pres. indik. och part. preter.). Vanligen
var part. preter. i neutr. haft; impf. alltid hafpi, hafdi eller
hafde , hvilket senare, ännu i 45:de seklet normalt, ofta ses
till och med i det 46:de; t. ex. Rim-krönikan om Kristian II
(Scriptores I. sect. II. 207—9), der man läser flere haffde. I
Gust. I:s Bib. är dock hadhe stadgadt skrifsätt. " — I den
nuvarande böjningen ingår mycken obestämdhet. Det oafkor-
tade pres. indik. sing. hafver brukas nu litet eller intet, utom
i gammaldags-stil, för rim, meter eller dylikt; i stället har;
4 på. hafve, hafva eller ha (Dalfolket säger vis am); 2 pl
hafven, i prosa sällan han; 3 pl hafva, ha. Impf. indik.
hade, 2 pl. haden. Konjunkt. är regelbunden i presens, och
lika med indik. i impf. Imperat. sing. haf, i tal ha; 4 pl.
hafvom; 2 pl. hafven, i prosa sällan han. Infin. hafva, ha.
Part. pres. hafvande; part. preter. hafd; supin. haft (läs hafft,
ej kavt). Uti sammansättningar nyttjas oftare den fulla formen,
t. ex. förehafva, förehafver, innehafva, innehafver; alltid hand-
hafva, handhafver; både handhafde (så gemenligen i tal) och
handhade; derförutan, om än mindre allmänt, part. preter.
innehafven, handhafven, jemte innehafd, handhafd; men part.
preter. på -en är ej här gammalt. Man förundras mindre öf-
ver dessa afvikelser, då man erinrar sig, att Tyskan har hand-
habte, gehandhabet; och från Tyskan är väl vårt handhafva
taget. Oafgjordt må lemnas, om så är jemväl med det från
Tyskan formelt afvikande Isl..handhefia, Dan. haandheve, af

" I Danskan, under tidskiftet näst förut, ser man haudhe, hafde, haffde,
hagde, hade (jfr Petersen, Dan. Spr. Hist. I. 241, II. 281—92), nu havde.
Ehuru således hade torde i Danskan förefunnits förr än i Svenskan,
följer icke deraf ovilkorligen, att synkoperingen af f, i hafde, förskrif-
ver sig från våra fränder i söder; synnerligast som den motsvarande ut-
stötningen af g i lagde, sagde, städse varit för Danskan främmande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free