Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Il BOKEN. — II KONJUGATIONEN.
hvilka åtminstone det senare har helt och hållet bemärkelsen
af den Tyska och Svenska sammansättningen.
I bredd med hafva vore säga och lägga att föra, på
den grund att äfven i dessa den slutande stam-konsonanten
(här g) utstötes ur impf. Men enär dessa 2:ne verb, till följd
af en annan, mera genomgripande egenhet, ändå, lika med rödja,
måste belysas i sammanhang med de under nästa kategori upp-
tagna, kan med skärskådningen af dem tills vidare anstå.
Granskningen befinner sig då invid de oegentliga anomala.
Af dessa är flertalet vokal-förvandlande, d. v. s. får åter-
gångs-ljud i impf., part. preter. och supin. Vissa utmärka sig
genom afledningen j/, andra icke. Endast de med j äro fullt
jemförliga med telia, och utgöras för närvarande af: glädja,
städja; sälja, välja, qvälja, dväljas, dölja; tämja; vänja;
smörja, spörja. De utan j äro: böra, göra, töras, defektivet
tör; säga, lägga; sätta; kräfva; af hvilka säga, lägga, sätta,
kräfva fordom haft j. Utan vokal-vexling äro svedja, rödja,
stödja; vilja, skilja; vämjas, vanligen sämjas; af hvilka svedja,
rödja, stödja, sämjas tillförene haft ljudskifte. De verb, som
icke hafva annan anomali, än uteslutandet af person-tecknet
-er, i pres. ind. sing. (t. ex. begära, begär), kräfva ej här
någon särskild behandling.
Förr än vi ingå i närmare pröfning af dessa verb, i
deras nuvarande skick, blir för ämnets skarpare fattning nödigt,
att kasta en blick tillbaka på forntidens skatter af detta slag;
både genom rikdom och helgjutenhet nog betydelsefulla, för att
i allt rättfärdiga den uti Isländska grammatiken antagna sär-
skilda klassen för verb, som gå lika med telia: en klass, som
äfven i Svenska fornspråket försvarar sitt rum. Till densamma
hörde, oberäknadt de ofvan anförda, jemväl nu vokal-förvand-
lande verben med / (glädja m. fl.), också flere andra. Om de
något afvikande Pykkia, sökia är redan nämdt (se s. 73, 74);
om Pigia (tiga) se under 4 konjug. Ofta i gammal Svenska
finner man telia (räkna, förtälja), taldi, talder; hylia (hbölja),
huldi, hulder; rybia (rödja), ruddi, rudder (dock i ÖGL. B.
B. 1: 3 ryddu, dat. neutr.); beria (slå), barpi, barper; veria,
varbi, varber. Dessa äro så allmänna och så med de Is-
ländska öfverensstämmande, att bevisställen från urkunderna
äro öfverflödiga. Ännu så sent, som i Carl XII:s Bibel, läses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
