Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 II BOKEN. — IU KONJUGATIONEN.
(Membr.), yrkt (Chart.); vefia (invefva, inveckla), Isl. vefia,
Edda Sem. 104 v. 31 vafpi, Hömil. 23: 2 vafpr, Nials S.
s. 450 vaftt; S. Birg. Up. 1:24 inuefia, P. Månsson weffy-
andis, Med. Bib. s. 460 waffdho (3 pl.), VGL. vafper, Cod.
Bur. 8. 76 vafpar; stypia (stödja), Isl. stydia, studda; Gamla
Ordspr. 420 stydhia, Bonavent. s. 485 studde, Patr. S. s. 6
studde, 5 stodde. Liksom Isl. skaga går det Forn-Svenska
skapa efter 4 konjug.; men Isl, eger ock ett skéöia, skadda,
skaddr; vi ega t. ex. i Kg. Styr. IV. 7: 33 skaddr (skadad),
UU. 30 skadt; Svdm. L. Add. 41: 3, i absolut datif, oskadum
allum konunglicum ret (all konungslig rätt oskadd, oförkränkt);
impf. skadde är i fornskrifter mycket vanligt, t. ex. Alex. s. 96,
Hert. Fredr. 900. Utom det starka svf6a, hvartill vi under
4 konjug. återkomma, har Isländskan ett svagt verb svegia
(ferro excoriare), svadda, hvilket sannolikt är vårt nu blott på
förbränning af skogbevuxen mark använda svedja, hvars böj-
ning i gamla tider icke kan nu för tillfället uppgifvas, men i
våra dagar vanligen följer 2 konjug., uti folkspråket; annars
oftare den 4:a.
Vissa verb äro i Forn-Svenskan, mer och mindre allmänt,
vokal-förvandlande, men icke uti Isländskan; vare sig att den
Svenska böjningen i sjelfva verket är äldre, eller tilläfventyrs
efter analogi bildad. Ett sådant verb är Is fylgia (följa),
fylgöa; " -ÖGL. fylghia, G.B. 45 fulghpe, R. B. 3: 2 fulghhu, men
fylghpi, £. B. 8 A fylght; VGL. IV. 49: 4 fulghdu, Ivan
46914 fulgdho; ännu dial. fulde, fult (jfr. Hof s. 61); men
Upl. L. Kk. B. 8: 2 fylghpu, M. B. 4: 2 fulghit, fylght. Ett
annat är synia,” som uti Isländskan går efter 4 konjug.;
men i äldre VGL. ser man Pp. B. 6 pr. sundi, sund (väg-
rad, fem.); likaså i andra landskaps-lagar; i Kristof. Lands L.
Kk. B. 9: 2 och 41: 2 sönde; äfven Bibeln har qvarstående
tecken af denna böjning, hvilken eger motsvarighet i äldsta
Danskan (se Petersen, Dan. Spr. Hist. I. 414); såsom ock, i
den. något yngre, är fallet med fylge (se I. 169). Troligen
hithörande är jemväl skölja, Dan. skylle, ehuru det Isl. skola
” Ringa afseende kan fästas vid det fulgbi, som träffas i Agrip s. 385;
emedan i denna skrift u ofta står för y.
”" Orden beria (slå) och synia (vägra), förr så gängse, äro för det nu lef-
vande slägtet (allmogen i vissa orter undantagen) helt främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
