Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN, — II KONJUGATIONEN, 83
språket förbehållet. Af det gamla part. preter. lukter har man
ett nytt, med stam-vokalen y, i st. f. rot-vokalen u; men det
förekommer blott uti innelyckt, samt i talesättet inom lyckta
dörrar. Landskaps-målen hafva delvis bibehållit den gamla
böjningen; men i den lagstiftande Stockholmskan är hon i det
närmaste förnött. Endast af flytta förnimmas oftare de gamla
ljuden; dock ej de äldsta flutt, flutt; utan flytte, flytt, såsom
i förra hälften af sistförflutna seklet; äfven pres. flytter, im-
perat. flytt, — ett bland de många bevisen, huru långsamt
en gammal odling uttränges af en ny. I andra rigtningar har
den nya kraften varit mera verksam. För föga mer än 50
år sedan uppgifver Bortin, såsom allmän böjning, icke blott
värja, varde, vart; tälja, talde, talt; men äfven snärja, snart
(8 444; jfr. Med. Bib. s. 246 snardhe, snart; Bonavent.s. 176
aatsnardher, åtsnörd). Visst är så, att redan före Bortins tid
dessa verb begynt antaga en ny skepnad: Carl XII:s Bibel har
väl qvar de gamla flexionerna af värja; men af tälja ser man
både talde och tälde, af snärja vanligen snärde, snärd. Således
en öfvergångs-bildning redan i detta fornartade verk. Botin
hade likväl ej kunnat upptaga alldeles utdöda former såsom på
hans tid gångbara. I Tegnérs »Fridsröster» (från år 1807) fö-
rekommer arkaistiskt: icke talde du de strider; i nya Psalm-
boken 2140: 2 tills dig snärd han får. Men i allmänna språ-
ket har man nu värja, värjde, värjd; tälja, täljde, täljd;
snärja, snärjde, snärjd; alldeles så, som vore j beståndsdel
af roten. Emellertid har sjelfva hufvudstadens folkspråk i be-
håll snärde, snärd. Sällan höres gqvafde, qvafd; i stället
qväfde, qväfd (jer. & konjug.).
Man kommer så till de verb, som ega ännu fortfarande
former af forntida daning. Uti gammal Isländska finner man
gledia, gladda; stedia, stadda; velia, valda; dvela, dvalda;
qvelia, qvalda; temia, tamda; venia, vanda; krefia, kraféa;
skilia, skilda; dylia, dulda; smyria, smurda; spyria, spuröa.
Borträkovas det i gammal Isländska oftast förekommande -—a,
uti 4 sing. af impf. (se derom i tredje Boken), så företer Forn-
Svenskan ingen anmärkningsvärd skiljaktighet, hvad dessa verb
vidkommer. Sammalunda med Isl. leggia, laga, lagör; dock
har Gottl. L. 3: 4 legpi; 25: 4 legt. Till Isl segia, sagéa,
sagör, har vårt äldsta språk både sighia och seghia (Run-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
