Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 II BOKEN. — II KONJUGATIONEN.
Urk. 1696 sehias), sagpi (Gottl. Hist. 4: 5, 3: 5 seg), sag-
per (Gottl. L. 26: 5 segt). I tredje Boken, under Part. preter.,
belysas de någon gång förekommande laghaper, laghat, sagh-
aber, saghat. Om ryöia, stydia, svedia är förut taladt (se
8. 78—80); så ock om vämjas (se s. 58). Närmare uppmärk-
samhet förtjenar, att då Isländskan bar selia, selda, seldr, har
Forn-Svenskan i allmänhet scelia, saldi, salder. Så VGL., ÖGL.,
Bjärk. R. m. fl. Upl. L. har Kp. B. 3 pr. salder, selder,
seldi; 2 pr- salde, seldi, hvilket sistnämnda på många ställen
i detta lagverk uppträder; 40: 3 salt, J. B. 4: 3 selt; Vestm.
L. I.B.B. 4 flere saldi; II. J. B. 4 sald, men sellde flere gånger.
Äldsta Danskan har selia, salde, sald (se Petersen, Dan. Spr.
Hist. I. 444). Ett motstycke härtill lemnar Isl. setia, setto,
settr, i våra forn-urkunder vanligen motsvaradt af scetia, satt,
satter (jfr. VGL., ÖGL. m. £l.); men i Upl. L. och Södm. L.
både satter och setter; yngre Vestm. L. pref. sett, Kr. B.
02: 2 seter; Run-Urk. 545 m. fl. sati, 1237 m. fl. satu,
men 1353 siti, 458 sito o. 8. v. Forn-Danskan har setia,
satte, satteer (se Petersen, anf. st). Att återgångsljudet (a)
är rotljud, ses af Mös. Göt. saljan (offerre), satjan. Angående
böra, göra" se längre fram i detta kap.; och i sista kap. af
denna Bok angående vilja, töras, tör.
Blicken, vänd åt det närvarande, upptäcker lätt den all-
männa förödelse, som hotar de med j afledda vokal-förvand-
lande verben, — dessa dyrbara skapelser från den mest af-
lägsna forntiden, då språket hade på en gång den största fri-
het och den största lagbundenhet. Allt färre och färre, blide
allt mer oförstådda, och komma så att blottställas för den
tryckande magten af en mekanisk enformighet. Välja håller
sig trognast vid det gamla: i bildad skrift ser man blott valde,
vald, valt; men man kan få höra välde, väld, vält: kanske
icke höra, men se väljde o. 8. v.; beggedera sällan, lyckligt-
vis. Något oftare läses döljde o. s. v.; men ett godt öra och
ett odladt vett ger företräde åt det både rättare och vackrare
dolde. Uti immateriell mening säges nästan alltid qvalde, qvald,
qvalt, t. ex. sorgen qvalde honom; han qvaldes af denna fö-
reställning; vara i oqvald besittning: i materiell gvälde eller
qväljde, t. ex. det qvälde (qväljde) honom; han qväldes af
maten och dylika hvardags-uttryck. Dialektiskt höres emellanåt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
