Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 I BOKEN. — II KONJUGATIONEN.
Mera grannlaga är frågan om rödja. Utan i högtidligare
stil utsäges icke rödja, men röja (ehuru man aldrig kan säga
t. ex. stöja för stödja). Detta har förmodligen vållat, att man,
sedan den forna böjningen föråldrats, sagt röjde, röjd, röjt;
omsider jemväl skrifvit så, synnerligast som rödjde etc. har
något för ögat anstötligt, åtminstone ovant. Emellertid har man
härigenom kommit att inkräkta på det område, som tillkommer
röja (uppenbara). Den lärde och skarpsynte HALLenBerc, också
utmärkt språkkarl, synes ha velat afhjelpa detta, genom att
bringa rödja under 4 konjug.; han skrifver rödjade, rödjat.
Men att sålunda godtyckligt förfara med ett ord af så mycken
gångbarhet, är betänkligt, och har vunnit föga efterföljd. Sna-
rare kunde, till undvikande af missförstånd i skrift, verbet röja
återfå sitt gamla g, hvilket i synnerhet blefve af vigt, för den
händelse att, hvad icke är otroligt, d komme att med tiden
bortfalla ur rödja. Men knappast lärer ens detta kunna ge-
nomföras, så granntyckt som man är i allt annat, än hvad
tillfälligtvis blifvit vedertaget.
Efter denna skärskådning af förevarande anomalier, i deras
konstitutiva delar (infin., impf. och part. preter.), är ordningen
att föra granskningen till öfriga enskildheter.
Att uti Svenska fornspråket, liksom Isländskan, det afledda
i qvarstår framför a och wu (0), behöfver så mycket mindre
med urkundliga bevis styrkas, som förhållandet ännu fortfar, i
en del verb utan rymd för godtycket; allenast med den skil-
nad, att i nu är y;, så väl till teckning som uttal; t ex. de
dölja, döljande, döljom! Mera afstickande från vår tids sätt är
den gamla tidens, hos alla Skandinaver, att låta afledningen t
sammansmälta med personal-ändelsens i. Så i äldre VGL. Md.
4 num han wili (nisi velit); K. B. 4 vten Per wili (nisi ve-
lint); R. B. 8 pr. veri sik (värje sig); yngre VGL. M. B. 2
Pa semi me] grannomen (öfverenskomme då med grannarne);
K. B. 23 oc spöre (spörje) ey; Upl. L. M. B. 7: 2 queli fet
engin (qvälje, klandre det ingen); 47: 4 wepi pa bapir (vädje
då båda); 54: 4 dyli mep epe (dölje, d. v. s. bekräfte sitt
nekande, med ed); Bonavent s. 122 at man ey vreki ella
veli (välje, rate) matin; Gottl. Hist. 3: 5 wilin ir (viljen J);
Cod. Bur. s. 138 at i skilins (skiljens) ; Alex. s. 125 i gledh-
ins 0. S. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
