Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BOKEN. — II KONJUGATIONEN. NN”
sem, legg, Pek, lyk, set, flyt, kref. ”Forn-Svenskan har dock,
i dylika verb, passivet (reflexivet) öfverensstämmande med Is-
ländskan; t. ex. Upl. L. M. B. 44 pr. ber stes lezn (der
stadnar sakens ledande till fångesmannen); Bonavent. s. 104
engillin frygdhar sik ok gledz; VGL. I. J. B. 46 pr. sems
pem eig; G. B. 6 pr. ok legs hos (och lägger sig hos); Upl
L. Kg. B. 7: 4 sez fore Pem forseti (sättes för dem försåt);
Z. B. 17 pr. sez allt i bat (båt); ÖGL. R. B. 5: 2 krefs
man; Bonavent. s. 39 oc ödhmiuktin (ödmjukheten) wtkrefs. —
Isländskan har, för några verb, i äfven uti 4 pers.: det heter
ek segi, bykki, soki, yrk. På samma sätt i VGL. I. R. B.
5: 4 sigir iak; pr. sighir han; Vestm. L. I. Kr. B. 4: 2
seghir han; Kg. Styr. 1. 46 ty sigr Salomon; 47 ok sigr
Augustinus; VGL. 1. K. B. 20: 2 er hanum Pykkir nest vare
(som honom tyckes närmast vara); I. 45 hanom Pykker nest
uera; ÖGL. Dr. B. 3: 4 pa han sökir; Upl. L. pg. B. 7: &
sökir man; M. B. 53: 4 hwar sum yrkir (arbetar); VGL. I.
J. B. 14 flyter annar maper hus sin af topfto (tomt) ok
yrkir toft. Hvad åter passivet (reflexivet) angår, heter det
städse sökis eller sökes; t. ex. Upl. L. pg. B. 8: 4 e swa
Pikkle sum bonde sökis (så ofta än bonde lagsökes); Vestm.L.
I. pg. B. 47: 4 e sva Pycla som bonde sökes; Bonavent. s.
94 huwat thikkis; 104 stundom thikkis han hawa. Något gam-
malt passif till yrkir har jag icke bemärkt; deremot ser man
ofta six (säges) eller dyl., t. ex. i Upl. L., Södm. L.; i Kg.
Styr. II 4 ok six af enom visom kununge; 416 nu six;
Bonavent. s. 47 cekke (icke) six o. s. v. Förhållandet med
sökis och thikkis kan anses förklaradt derigenom, att sökia och
pykkia icke länge kunde hålla den gamla böjningen vid magt
(jfr. 8. 73, 74); six åter bekräftar den allmänna erfarenhet, att
i Forn-Svenskan de efter telia böjda svaga verben, liksom de
starka öfverhufvud, sakna person-ändelse i sing. pres. indik. af
passivet, äfven då aktivet har en sådan ändelse. För aktivet
synes vara regel, att denna ändelse saknas, när det svaga ver-
bets stam ändas på l, n eller r.
Fornspråkets stränga, i en lefvande organism grundade
lagar uppenbara sig jemväl deruti, att person-ändelsen i sing.
af pres. indik. qvarstår i de till 2 konjug. hörande verb, hvilka
icke gå lika med telia. De hufvudsakliga exempel, sorn till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
