Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — II KONJUGATIONEN. 93
som skriffel eller tillfälliga vanställningar, hvartill skäl icke är,
så synes knappt något annat tydningssätt återstå, än det, att
skrifternas författare eller afskrifvare här, med en i gamla tider
icke ovanlig djerfhet, begagnat imperativen i stället för kon-
junktiven; liksom emellanåt i vissa landskapslagar, förnämligast
i Gottl. L., brukades; ehuruväl icke der, såsom i de ofvan an-
dragna exemplen, uti sådana ordställningar, som gifva konjunk-
tiven ren optatif betydelse (jfr. Imperat., i tredje Boken). Också
upptäcker man, såsom framdeles skall visas, i starka verb
afgjord imperatif-form, uti samma ordvändning som de nyss
anförda.
Uti nu vidrörda punkter har den nyaste Svenskan mer
och mindre aflägsnat sig från den äldre. Verb med aflednin-
gen j bero till en del af den föregående konsonanten. Om
denne är d, blir imperat. utan j. <Derföre gläd! städ! stöd!
(angående rödja se nedanför). Gemenligen behålles j framför
a och o; t. ex. att glädja, de glädja, glädjande, glädjom, men
äfven glädom; och der infin. någon gång kan förlora j, kan
också part. pres. förlora det, t. ex. stöda, stödande. Dock hafva
stödja, stödjande företrädet i upphöjd skrifart. »Städa, stä-
dande, ehuru icke i tal alldeles obrukliga, kunna i skrift ej
begagnas; i anseende till förvexlingen med det efter 4 konjug.
böjda städa (putsa). Pres. sing. af indik. har oftare gläder etc.,
än glädjer; aldrig gläd etc.; i passivet ömsom gläds och gläd-
jes; men oftare stödes, städes eller stödjes, städjes, än stöds,
städs. Känne-bokstafven m vederfares nära nog detsamma, som
d. Vanligast äro täm! säms! Vexelvis nyttjas tämer och täm-
jer, säms och sämjes; oftast tämja, alltid sämjas, vämjas.
Utgång på n har stammen blott i vänja, som i tal har vän!
väner och vänjer, väna och vänja; i skrift oftast vänj, vän-
Jer; alltid vänja, vänjande. Från I är j oskiljaktigt. Alltid
heter det nu sälj! välj! qvälj! skilj! dölj! dväljs! Alltid
sälja, säljer o. s. v.; men både skils och skiljes. Såsom un-
dantag kan ställas vilja, som uti pres. indik. ovilkorligen har
sing. vill, alternatift 4 pl. vele, vilje, vilja; men dels har detta
verb alltid varit något afvikande, dels kan will sättas i fråga
som ett ifrån början starkt impf. (se härom i Bokens sista kap.).
Uti smörja är j oundgängligt. I1-spörja brukas allmännast
uti pres. indik. sing. af aktivet: spörjer, sällan spör; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
